Livet i stort & smått

Varvar ner

2012-01-29T08:21:00.000+01:00

Så var ordningen återställd. Sune hemma och familjen fulltalig. Jag tror han blev glad att se oss :) Han visste inte riktigt till sig, om man säger så. Knatade runt och var kelig men hade ingen ro.

Vi fikade och pratade en stund innan vi åkte hemåt och allt gick bra med Sandra också, men väl hemma gick luften ur henne. Och det var ju inte så konstigt med allt som hon har utstått dom senaste dagarna. Men det blev mest trötthet och låsningar av det så det gick ju bra ändå, får man säga.

Sune nosade runt överallt ett bra tag, och hade jämt å göra att hålla koll på vad vi tog oss för. Men sen kom även han till ro och somnade som en liten minigris på sin favvo-plats här hemma. (Fast fotot är taget vid ett tidigare tillfälle)

Det finns en hel del ”att-göra-saker” här så jag vet inte hur mycket jag hinner skriva, men jag ska försöka uppdatera så gott det går iaf. Snart blir det ordning på torpet igen, ska ni se :)

Må så gott!

♥ Kram ♥

Lite mer semester

2012-01-28T06:21:00.002+01:00

Idag ska vi hämta Sune, och honom längtar vi alla efter jättemycket, förstås. Undrar om han vill följa med oss hem?... Han har nämligen haft det väldigt gott hos sin extramatte :)

Rosie skrev dagbok på fb så vi kunde följa hans äventyr varje dag, med lite foton då och då. Tack, vännen, det var jätteroligt att läsa om hur ni hade det!

Sen var det fler vänner som gillade Sunes dagbok och ville att den skulle fortsätta, så nu har han en egen sida HÄR för alla intresserade.

Lite mer semester var det ja… Jo, den sista veckan var ju lite jobbig, med mycket hemlängtan och en skör Sandra. Vi fick skippa stranden, trots det härliga vädret, och koncentrera oss på att ”Sandra-anpassa” dagarna som var kvar för att försöka minska oron så gott vi kunde.

Så det blev mest promenerande av dom sista dagarna och vi tog bort så många krav vi kunde, och med krav menar jag allt som Sandra förväntas göra…

Det är svårt att förklara, men det är fullt av krav överallt, som vi andra inte lägger märke till. Att ta vattenglaset till munnen när man är törstig kan räcka för en låsning när det är skört. Sitter hon i rullstolen när vi promenerar så kan hon slappna av och behöver bara sitta där, liksom.

Men vi tog lite rast på stranden för att dricka lite och kasta stenar i vattnet, vilket inte gick utan låsningar men ändå var värt det eftersom vi tyckte det var mysigt när vi väl tagit oss förbi låsningarna.

Vi hade tänkt åka till Mijas, som är en bergsby inte alltför långt från lägenheten, men Görans knä satte tyvärr stopp för bilåkande. Vi fick vara glada att han kunde promenera lite…

Bl.a. gick vi till hamnen som ligger i närheten. Där bor det en massa katter som Sandra tycker om att titta på.

Plötsligt mötte vi ett par i 60-årsåldern, som dessutom var svenskar, upptäckte vi snart… Sandra utbrister när vi är jämsides med dom ”Han var snygg” (Med stark betoning på han) Varpå han nog blev både paff och stolt, och vände sig till sin fru och sa ”Hon tyckte jag var snygg” Hon får oss ofta att skratta iaf, den ungen :)

Ja, det var väl semestern det, i det stora hela. En mycket skön semester i våra mått mätt, och dom jobbiga dagarna har jag redan glömt.

Jeannette undrar om det är en andelslägenhet vi har, och vart den ligger. Jo, det stämmer att det är en andelslägenhet och den ligger i Puerto Banus, nån mil från Marbella.

Då var det flygresorna då. Lena F undrade om det gick bra, och det gjorde den verkligen! Dom brukar ju inte vara jätteroliga, precis… HÄR kan ni läsa om förra årets hemresa om ni vill, för att ha lite att jämföra med.

Ditresan i år gick över förväntan och vi tyckte Sandra var jätteduktig. Det blev bara lite gnäll och skrik och nästan utbrott när en liten kille började tjoa. Men med Görans tålamod så vände det och resten gick som sagt hyfsat. Allt är ju relativt… Men vi jämför ju inte med en ”vanlig” familj som reser med en 17-åring.

Jag blir lite förundrad över hur folk tänker ändå. När dom ser en vuxen som beter sig som ett litet barn, fattar dom inte att det är ett funktionshinder med i bilden då? Att dom tittar när Sandra börjar skrika kan jag förstå, men att dom stirrar och blir arga? Tror dom att det är en ”vanlig” 17-åring som är ouppfostrad eller tycker om att reta medresenärer?

Jag kan ju inte påverka folks attityd, men jag får en väldig lust att fråga vad dom är arga på, liksom. Nåja, det gick ju rätt bra ändå, och folk reaktioner får dom väl ta hand om själva, bäst dom vill.

Hemresan då, den som brukar vara värst efter veckor med andra rutiner och en hel del sköra dagar. Alltså, den var helt fantastisk! Otroligt! Jag har aldrig varit med om maken, trots att vi faktiskt har haft resor som funkar hyfsat. Hemresan går inte att beskriva, men jag är så imponerad av Sandra! Hon är så himlans duktig! För det är en prestation att fixa allt en flygresa innebär när man har autism och det är jobbigt med intryck och massa folk och oförutsedda händelser. Jag är stolt över henne!

Hon inte bara fixare resan bra, hon var så där härligt glad nästan hela tiden. Hon t.o.m. skojade med en dam framför henne så hon började skratta och tittade på Sandra med glada ögon. Och då började jag nästan gråta… Alltså vi är inte vana vid det. Folk är oftast irriterade och arga på henne, och oss…

När vi hade landat tittade Sandra ut och sa ”Det är inte klokt vilken vinter” ♥

Nu är det dags att få lite ordning här så vi kan ge oss iväg och hämta Sunebulan sen. Jag ska passa på att duscha medan vi har lite varmvatten... Må fin-fint och trevlig helg på er!

♥ Kram ♥

Nu så!

2012-01-27T08:30:00.000+01:00

Ja, nu är jag tillbaks i den härliga vardagen igen, efter tre mestadels sköna veckor med familjen i Marbella. Lite semester på det här så blir man nog människa igen ;)

Fast bergvärmepumpen har gått sönder, så riktigt jättehärligt var det inte när vi kom hem.

Det finns lite att göra idag, med andra ord. Vi hoppas få igång värmen så vi åtminstone kan duscha… Och Sandra måste bada varje dag, så vi får väl värma vatten på spisen och vara glada så länge vi inte får strömavbrott ;)

Men semestern då… Sammanfattar vi den så har den varit fantastisk! Men det är klart, vi märker ju att det är jobbigt för Sandra att inte vara hemma i dom vanliga rutinerna, även om vi försöker följa schemat så gott vi kan.

Efter ett väldigt lugnt år med få utbrott och en harmonisk tjej, så kastades vi tillbaks till tiden före lugnet, med många låsningar, mycket gnäll och en del utbrott. Sandra var väldigt skör och längtade hem en hel del, men mellan varven funkade allt jättebra trots det, och om vi bara anpassade och gjorde ”Sandra-saker” så hade vi det faktiskt väldigt gott för det mesta.

Det var ett stort framsteg ändå, även om det kanske inte var så roligt precis, att hon kunde förmedla sin hemlängtan på ett sätt som hon inte har gjort tidigare. Förut har hon skrikit ”INTEEE ÅÅÅKAAA HEEEMM” så fort det har kommit på tal.

Nu blev hon jätteledsen flera gånger och berättade att hon längtade till skolan, fröknarna och Sune. Hon kunde också få fram att hon både längtade hem och ville vara kvar. Det var stort. Fast känslorna var jobbiga för Sandra, märkte vi.

Nåja, i det stora hela hade vi det ju jättebra. Det regnade två halva dagar och blåste en dag, resten tror jag vi hade kanonväder, faktiskt. Vindstilla och blå himmel. Det är ju inte säsong i Spanien i januari så det vädret är vi mer än nöjda med.

Det blev en hel del dagar på stranden.

Några sköna prommisar.

Och ett besök på en strandbar.

Göran ville egentligen bjuda på restaurang, eftersom jag fyllde år när vi var där nere, men vi insåg att det inte skulle bli så trevligt eftersom Sandra tycker att det är jobbigt att sitta för länge vid ett bord när det är fler folk än helst bara hon själv.

Så det blev lagom med en bar istället och gick vägen med hjälp av glass, oliver och ”pappas klocka” Sen kom vi på att pilfinkarna tyckte om olivkärnorna, och då var det roligt ett tag till. Så pass länge att Göran och jag hann dricka upp vår öl i ganska lugn takt :)

Förresten behövdes inga restaurangbesök. Göran kom nämligen på att han kan laga mat, och att det faktiskt blev gott också..

Så han tyckte att det var jättekul :) Jag njöt och lät honom hållas. Jag lagade faktiskt inte mat en enda gång på hela semestern! Bättre födelsedagspresent kunde jag knappast fått.

Dessutom passade han upp en hel del med andra godsaker…

En dag när vi kom hem från stranden låg tvättpåsen och checklistan utanför dörren. Som den ska eftersom man lägger all tvätt i påsen, och fyller i listan, innan man lämnar lägenheten när semestern är slut. Bara det att vi fick den en vecka för tidigt…

Så Göran gick ner till kontoret morgonen efter för att reda ut det. Men det var inte den vanliga checklistan, utan bara en tvättlista. Tydligen får man en städning när man är kvar i mer än två veckor. Det visste inte vi, för den enda gången vi har varit kvar mer än två veckor så bytte vi lägenhet den sista veckan, och då är det ju nystädat automatiskt.

Nu tackade ju Göran nej till städningen, eftersom Sandra skulle få spel om det kom nån och började greja medan vi var där. Vi, eller Göran kanske snarare… städade och nya handdukar och lakan behövdes inte heller eftersom det finns tvättmaskin och en extra uppsättning av lakan och handdukar i lägenheten.

Nej, jag tror att jag delar upp det lite, fasligt så långt det blev… Jag berättar vidare imorrn, helt enkelt :) Hare kanoners!

♥ Kram ♥

Snart snart...

2012-01-24T13:11:00.000+01:00

Bara ett par dagar till så har vi snart vanlig vardag igen :)
Hoppas ni har det bra, ni som troget väntar på mig ♥
♥ Kram ♥

Ni glömmer mig väl inte?!...

2012-01-16T16:00:00.000+01:00

Det blir ett långt uppehåll, fullt av "ledig" tid med familjen, men jag lovar att det kommer bli mycket att läsa sen, om ett par veckor, eller nåt. När vardag, skola och korttids är igång igen. Till dess njuter vi av nuet och mår så bra vi hinner :)

♥ Kram ♥

Award

2012-01-11T08:04:00.006+01:00

Jag har fått en award, minsann! Från finaste hönsmamman :) Hennes blogg försöker jag läsa så ofta jag hinner och hon skriver fantastiskt härligt om sin härliga hönsgård. På landet har man höns Rekommenderas varmt!

Här är då min award..

Får man den, och vill vara med, ska man kopiera bilden och länka till den man fått den av. Vidare tipsa, och länka till fem bloggar man vill sprida vidare.

Så här kommer mina fem bloggtips, och det var minsann inte lätt att välja bara fem, men kolla gärna till höger för där finns fler bloggar jag gillar :) Jag har iaf försökt välja bloggar med lite olika innehåll här.

Photo by Maria

En mysig vardagsblogg som man bara inte kan låta bli att tycka om. Inte bara för att bloggerskan är en ovanligt go tjej, utan för att bloggen är så hemtrevlig och fin. Mia gillar fotografering, och det märks i bloggen som ofta innehåller vackra foton. Hon är duktig på heminredning och pysslar gärna med lite små förändringar och större renoveringar med fina resultat som är kul att följa.

Livet med Autism och ADHD i familjen

Den här bloggen handlar om just det som står i bloggens namn. Den är mycket välskriven och man får en fin uppfattning om hur det kan vara i en familj som inte lever ett helt vanligt ”Svenssonsliv” utan måste anpassa allt efter diagnoserna, precis som vi i vår familj. Våra barn har mycket gemensamt trots att dom är väldigt olika. Dom har båda autism men behöver olika anpassning. En intressant och lärorik blogg som även innehåller lite andra vardagliga äventyr.

Du kan Dukan

En nyfunnen blogg från en inte lika nyfunnen vän. Så jag har inte hunnit bekanta mig med bloggen så länge, men blir inspirerad av denna duktiga tjej som har gått ner mycket i vikt. Bloggen handlar dels om hennes viktresa och dels om hälsa, vikt, mat och motion.

Vardag hos mig

Ännu en fin vardagsblogg med mycket värme och humor. Här är en fantastisk kvinna och vän till mig som bryr sig om alla runt sig så mycket att hon ibland glömmer sig själv. En mycket omtänksam och fin människa med en blogg som är rolig att läsa. Hon har haft fosterbarn hos sig och vet mycket väl vad det innebär att ha ett barn med npf i familjen.

Att leva med Skalman

En mycket känslosam blogg om en helt fantastisk kille och hans fina familj. Skalman börjar bli stora grabben och har haft det tufft många gånger. En blogg med mycket kärlek, en del oro och massor med glädje. En mycket fin blogg om en mycket fin Skalman.

Det passade ju bra att sticka emellan med en award nu när det blir lite si och så med bloggandet ett tag framöver. Fortsätt nu att må så gott så lovar jag att ha lite att berätta om ett par veckor eller så. Kanske kommer nån liten hälsning innan dess, förresten :)

♥ Kram ♥

Halloj

2012-01-10T16:01:00.000+01:00

Kikar in en snabbis medan uppkopplingen funkar för att meddela att vi har det bra. Lite sjukt för min del och lite gnälligt för Sandras del har det varit, men annars kanoners. Återkommer med ett riktigt inlägg i slutet av månaden. Hare fin-fint!

♥ Kram ♥

Året som gick...

2012-01-06T08:55:00.001+01:00

Som vanligt händer det ju inte jättemycket hos oss, eftersom vi har lite svårt att hitta på så värst mycket utöver vardag, rutiner och planering. Men här är iaf en liten sammanfattning av år 2011 :)

Januari, mitt i smällkalla vintern åkte vi till värmen och mådde gott. Det var ett skönt avbrott på tre veckor trots att det regnade dom två första.

Februari var en ganska lugn månad, men Sandra fick tandvärk och det var ju inte så roligt med tanke på hennes svårigheter. En lagning innebär sövning, men vi kom till specialisttandvården och dom var hur gulliga som helst. Och duktiga! Röntgen visade friska och fina tänder, men emaljen är förstörd efter Sandras alla kräkattacker. Det åtgärdas med regelbunden lackning och speciell tandkräm.

Mars var ännu en lugn månad så det roligaste jag har att berätta därifrån är när Göran och jag var på förhandsvisningen av ”Hur många lingon finns i världen” med assistansbolaget. En mycket bra och sevärd film.

April började lugnt. Jag köpte äntligen min efterlängtade kamera som jag har använt flitigt sen dess, men inte haft tid att lära mig än…

April bjöd på oroligheter också och slutade med en ambulansfärd till sjukhuset med Sandra som betedde sig mycket märkligt. Vi kom fram till att hon blev sjuk av pollenmedicinen efter att den ofrivilligt byttes ut mot ett billigare alternativ :( Vi hoppas att hon klarar sig utan medicin framöver.

Maj blev en roligare månad då jag åkte till goda vänner i Småland och var med när fina Ida konfirmerades.

Juni blev också en trevlig månad. Förutom att jag älskar sommaren då… :) Fina vänner kom och hälsade på, och bodde i en lägenhet på campingen i närheten, eftersom Sandra inte fixar gäster.

Jag hälsar på vännerna som är och hälsar på oss...

Juli och semestertider. Vi hyrde en stuga mitt i skogen och hade det gott i en vecka.

Augusti, vi avslutade sommarlovet med att hyra ett pool-hus där vi badade så mycket vi orkade.

September var en efterlängtad och rolig månad då jag träffade ett gäng goa tjejer och bodde på hotell ett par dygn. Den här fina boken fick jag av dom som ett kärt minne.

Oktober och höstlov i skolan. Vi hittade ännu ett pool-hus till ett bra pris.

November och personalfest genom assistansbolaget. Tyvärr kunde vi inte vara lediga båda, men jag hade en jättetrevlig kväll.

December blev mest att försöka undvika stressen som julen innebär för Sandra, och det lyckades vi bra med. Vi fick äntligen vårt datahjälpmedel och det har Sandra haft mycket nytta av sen dess.

Det var vårt år som i det stora hela har varit ett mycket lugnt och bra år. Sandra har mått mestadels bra och varit harmonisk och glad. Nu önskar jag er en god fortsättning på år 2012 och hoppas att det ska bli ett fint år för oss alla.

♥ Kram ♥

Kikar in lite

2012-01-04T06:30:00.000+01:00

Jag har inte så mycket att komma med, men vill ändå skriva några rader så ni inte glömmer bort mig alldeles ;) Det kommer ju bli lite glest med inläggen ett tag framöver, men sen ska jag nog ha lite att skriva om igen, ska ni se.

Idag kommer Sandra hem från korttids och vi hoppas hon har piggat på sig igen, efter jul- och nyårshelgerna. Så skönt att det är över nu, även om Sandra kommer att vara ledig ett tag till.

Vi har haft det skönt och mest slappat på vår ledighet. Jag tror minsann vi behövde det :) Igår morse vaknade jag strax före nio efter att ha sovit i nästan elva timmar! Då är man nog lite trött va?!! Annars brukar jag sova typ sex timmar, så det var ju lite skillnad, kan man säga.

Bergvärmepumpen hade slagit av, och elementen med, så det var tur att det inte var en massa minusgrader ute. Inne var det 14 grader och det var kanske därför jag sov så gott?! :)

Ja, så mycket mer har inte hänt, men jag hoppas ni kikar in lite hos mig framöver för jag kommer igång igen när vardagen blir normal här, och jag har lite att skriva om.

Ha det fint så länge!

♥ Kram ♥

Det blev pannkaka

2012-01-02T06:12:00.002+01:00

Ja, eller pannkakor, snarare. Till middag, alltså. Vi hade nämligen ägg och mjölk över som vi hade fått slänga om jag inte tog rätt på det innan det blev för gammalt. Så nu finns det pannkakor i frysen istället för mat i soporna.

Sen passade det alldeles utmärkt med pannkaka till middag igår, för nyårsfirande och nattliga utbrott gav sovmorgon och övertrött Sandra. Sovmorgon i sin tur gav sen lunch, och övertrött Sandra gav tidig middag. Och då var pannkakor ganska lagom :)

Ja, då har vi ett nytt år framför oss nu. Jag hoppas på ett fint sånt för oss alla. Vår nyårsafton gick ganska bra och vi höll det på en lagom lugn nivå mest hela dan. Men frampå kvällen kom väl tröttheten ikapp, så då gällde det att det inte skulle spåra ur för mycket.

Vid 22-tiden märktes det att det började bli sovtid för damen och efter det hade vi jämt å göra att hålla läget lugnt här. Tröttare och tröttare gjorde ju Sandra mer stressad över ändrade rutiner och ”inte som vanligt”

Väntan till tolvslaget blev lång och varken Carola på tv, eller favvo-musik hjälpte. Sen var det lugnt mellan 23.55 och 00.15 ungefär och vi tittade på fyrverkerier och skålade in det nya året. Frid och fröjd tills skådespelet började avta.

Då kom låsningar, utbrott och tårar, och smällandet ute fortsatte nån timme till, vilket inte gjorde Sandra lugnare, precis. Så nyåret är ju värre än julen, eftersom vi inte kan påverka det. Smäller på natten gör det ju och vi har bara att ta oss igenom det.

Och den största smällen kom ju igår, med en jättetrött Sandra som inte klarade minsta motgång och egentligen inte orkade vara vaken ens. Så det blev en dag med gnäll, tjafs, låsningar och utbrott.

Sen blev det, som sagt, en tidig middag och film istället för Bolibompa, så damen kom i säng en halvtimma tidigare än vanligt, men låsningar och trötthet gjorde att hon inte somnade tidigare iaf.

Idag är det ju korttids igen, så det är ju bra om damen orkar... Men dom vet att hon är trött och anpassar verksamheten efter det, så det ska nog gå bra.

Vi behöver iaf lite ledigt efter en ganska jobbig helg, och sen kommer det att dröja ett tag innan vi får andas ordentligt igen. Sandra ska nämligen vara ledig ett tag, nästan hela januari. Så det kommer troligtvis att bli lite glest mellan inläggen här ett tag framöver, innan livet återgår till det normala igen.

Nu får ni ha en skön dag och jag önskar alla som kikar in här ett riktigt bra år!

♥ Kram ♥

Ingen stress

2011-12-30T06:45:00.000+01:00

Det var en lugn och glad tjej som kom hem efter ett par dagar på korttids. Och lugnet håller i sig än. Hon har behövt gå igenom schemat många gånger, men har ingen stress. Skönt! Kanske fixar hon nyåret lika bra som julen…

Fast raketerna stressar henne, och tyvärr håller sig inte folk till att skjuta raketer på nyårsnatten, utan det har lixom redan börjat så smått. Det gillas inte alls, för det oroar och förvirrar. Men vi har bara att gilla läget och hoppas att det går bra ändå. Än har det inte skjutits så mycket att kvällar och nätter har påverkats iaf, och det är huvudsaken.

Ja, jag har inte så mycket att berätta. Idag är det årets näst sista dag och Sandra ska till fritids i vanlig ordning. Sen kanske jag inte hinner skriva på nån dag, men det visar sig. Vi hoppas att nyåret ska gå bra och att Sandra inte blir för trött av att somna senare än vanligt.

Att bli trött är ju inte hela världen för dom flesta, men Sandra har svårt att orka med sig själv och mår inte bra när hon blir för trött. Så i vanliga fall är vi noga med sovtiderna för hennes del, men när det börjar skjutas raketer och Sandra vet att vi går upp och tittar mitt i natten, då somnar hon inte. Så vi hoppas att hon orkar vara uppe med oss tills det blir dags.

Jamen visst ja… Sandra kom hem med julklappar till oss som hon hade gjort på korttids :)

Jag fick en fin ask med ett armband i, och Göran fick två fina teckningar.

♥ Kram ♥

Utvilade

2011-12-28T13:31:00.001+01:00

Först – Stort tack för dom jättefina kommentarerna jag fick efter förra inlägget! Det värmer, ska ni veta :)

Ett extra tack till Linda också. Jag blir så ledsen när jag läser om sådan oförståelse, särskilt från den närmaste familjen som ju är den som borde finnas där som stöd.

En del påstår att personer med autism inte kan (har svårt för eller svårt att visa är väl lite mer rätt isf) känna empati, och inte kan sätta sig in i en annan människas känslor. Men jag tycker faktiskt att personer utan diagnos inte är ett dugg bättre på det alla gånger! Hoppas din familj vill lära sig lite mer om dina svårigheter så dom kan ta hänsyn i fortsättningen! Då skulle nog julen få bli trevlig även för dig. Kram!

Här har vi det lugnt och skönt på vår ledighet. Julen var ju väldigt lyckad och allt funkade jättebra med en nöjd tjej hela vägen, men intensivt blir det ju och man går lite på helspänn både före och under tiden. Så efteråt blir man rätt trött och då var det skönt med lite ”inte-göra-nåt-ledigt”

Jo, lite handling till nyår blev det förstås. Vi köpte också en förpackning med några leksaksråttor till Sune som vi tänkte spara lite och ha framöver. Det går ju åt lite nytt mellan varven, vartefter han käkar upp dom gamla leksakerna…

Men Sune är ju så nyfiken och kollar alltid igenom alla kassar när vi har handlat. Så när vi vände ryggen till fiskade han upp sin leksak…

Bredbandet har inte kommit igång och igår ringde jag för att kolla så det inte var hos mig felet låg. Men det är visst nåt större fel och bara att vänta tills det är fixat.

Sen fick jag klart med tavlorna som jag tror att jag skrev om för ett tag sen. Min vän Birgitta valde ett foto från min fotosida på Facebook (Amatörfotografen, välkomna in och gilla sidan) som hon målade av och skickade till mig.

Jag förstorade fotot och ramade in båda tavlorna. Fint va?!!

Jag kommer nu att tänka på fina Birgitta, och må bra, varje gång jag går förbi :)

Idag kommer Sandra hem och humöret får avgöra hur resten av veckan kommer att se ut. Det finns ju en liten risk för att hon är skör nu, mellan två jobbiga helger som stressar henne. Dessutom brukar hon bli lite trött när hon har varit på korttids och det inte är skoldagar som bryter av lite. Men personalen vet ju om det och dom anpassar säkert verksamheten efter hennes ork så gott dom kan.

Lite för mycket julmat, kanske?

Ha det fint, ni som kikar in hos mig :)

♥ Kram ♥

Lite funderingar

2011-12-27T15:29:00.000+01:00

Jag läste i ett forum på fb om det här att våra barn ofta jämförs med ”vanliga barn” och jag, liksom dom flesta som svarade på den tråden, känner igen det såå väl. Jag funderar på om det är därför det är så svårt för en del att acceptera och respektera oss? Man förlorar kontakter som man har haft och ifrågasätts en hel del. Kanske inte så mycket nu längre, när Sandra snart är vuxen, men förut. ”Så gör alla barn” tycks vara en mening som dom flesta föräldrar till barn med npf får höra.

Och jag känner igen det. Och våra barn är faktiskt som andra barn, eftersom dom inte är autism, utan egna härliga individer. Men dom har autism och dom har det extra jobbigt. Det kanske inte alltid syns utåt…

Konsekvenserna som blir om man inte anpassar kanske bara märks hemma inom familjen. Det är kanske lätt att barnen uppfattas som ”vilka barn som helst” när man bara träffas en kort stund och inte har hela biten, liksom.

Jag har aldrig begärt att folk ska förstå hur det är, men man vill bli accepterad och respekterad. Man känner sig lite överkörd när ens liv jämförs med ett liv utan autism, för var vårt liv som ”alla andras” så hade vi ingen diagnos i familjen.

Det är kanske lätt att sätta sig in i hur det är att vara låst i en situation. Att ”inte kunna” som andra. Men jag tror inte nån kan föreställa sig hur det är att alltid vara låst och alltid behöva ta hänsyn och ligga steget före. I varje situation. Alltid, alltid ha tänket i huvudet ”vad är bäst för Sandra och hur måste vi göra för att hon ska må bra” Alltid.

Jag vet ju inte vilka alla är som läser min blogg, men jag bloggar först och främst för att sprida förståelse och insikt i autismens värld. Inte för att anklaga eller döma. Bara berätta om konsekvenser och förklara varför det är så viktigt med hänsyn.

Alla gillar ju inte att man berättar om sitt liv, men det måste få vara upp till var och en hur man vill göra. Huvudsaken man gör det som känns bra för en själv och är det någon som inte gillar det så är det enkelt att låta bli att läsa. För mig är det viktigt och för Sandra och alla andra som har autism, för vi måste sprida förståelse och slå hål på fördomarna. Det här är mitt sätt.

Sen finns det alltid dom som inte kan ta till sig det som avviker. Men dom får väl skylla sig själva på nåt sätt. Jag är iaf glad över dom läsare jag har och det är väldigt många som faktisk har förmågan att bara tycka om andra människor utan att döma. Tack till er alla! ♥

♥ Kram ♥

Utan uppkoppling

2011-12-27T06:55:00.000+01:00

Julen var lyckad och Sandra var lugn hela vägen. Otroligt! Nu ligger det ju en del jobb bakom, jag hann inte ens duscha mellan dan före julafton och annandagen… men i min värld är det en bagatell. Hellre ett fungerande liv, helt klart. Och den här årstiden är det ju bara att dra en mössa över frisyren, så det gjorde jag när jag åkte och lämnade Sandra på korttids igår. Sen åkte jag hem och tog en härlig dusch :)

Lite mosig är jag än, efter förkylningen och efter ett par nätter med lite för lite sömn. Men så skönt att vara ledig då, så man liksom bara behöver slappa om det är det man vill. Så det blev en slappardag med ingen nytta gjord igår, och det var så skönt så!

Det har nog hänt nåt med Telenor/Bredbandsbolaget i stormen för plötsligt funkade varken mobilen eller bredbandet. Ingen uppkoppling nånstans! Visst är det läskigt! Jag menar, inget Facebook, ingen blogg, inga mail, inget Wordfeud, inget Spotify… Meh! Vad ska man då hitta på??

Nä, skämt å sido, men visst är man lite beroende av en uppkoppling ändå. Nu är det ju inga livsnödvändiga saker jag behöver göra, men eftersom jag inte kan lyssna på musik när Sandra är hemma så har jag ju längtat lite efter min spellista.

Det mobila bredbandet la Göran beslag på hela halva dan igår, för det var nåt trav han höll på med. Fast överkopplingen till stereon får vi inte att funka med det hursomhelst.

Jag tog med mig katt å kamera ut en stund igår, så det blev lite nya foton tagna och Sune fick springa av sig lite. Eller, springa var väl att ta i… Han hade ju mig i släptåg.

Idag måste vi få lite nyårshandling handlad och lite städning städad, men först ska jag till frissan och bli snyggare. Ja, jag har tid redan 8.15, så det börjar bli dags att göra sig klar här.

Må gott och var rädda om varandra!

♥ Kram ♥

Fixaredag

2011-12-26T06:34:00.002+01:00

Sandra förstår ju inte tid och vi måste hitta ett bra sätt att få hennes vardag överskådlig för henne. Hon blir ju så klart orolig av att inte veta när… Så för ett tag sen gjorde jag ett litet 4-veckorsschema där vi bara satte upp saker som hon visste skulle komma snart, men behövde hjälp med att förstå när dom skulle komma. Julafton och nyår, t.ex.

På det lilla schemat till vänster kunde Sandra ta bort dagarna
vartefter dom hade varit och en liten bild satt på de dagar
hon behövde ha info om.

Men det blev för rörigt med alla olika scheman och hon fick ingen helhet. På julaftons kväll, när Sandra skulle nattas, blev hon orolig och trodde att det skulle bli raketer på natten. För det skulle ju bli nyår på en lördag efter julafton…

Ja, på julaftons kväll var ju julafton slut i Sandras värld, och lördag var det ju också... Så tänkte hon och det är ju på Sandras reaktion man lär sig. Tänk så bra när hon kan säga hur hon tänker! Det var bara för oss assistenter att tänka vidare och göra om.

Nu ser schemat ut så här istället och vi tror att det blir tydligare för Sandra, och att hon lättare får en helhet med allt på samma schema. Skillnaden mot innan är att det är fyra veckor istället för två till höger om "idag".

Den veckan som är nu, och veckan som kommer, ska vi prova att ha som vi har haft förut, dvs med dom viktigaste bilderna på. Om det är skola, korttids eller ledigt, vilka som möter henne och vem som borstar tänderna på kvällarna. Sånt som är viktigt för Sandra att ha koll på.

På dom två veckorna efter ska det bara sitta såna bilder som t.ex. julafton och sånt som Sandra vet ska komma men behöver hjälp med att förstå när det kommer.

Så nu är det bara att testa igen då, och se om det här sättet kan lugna oron hos henne bättre. Sen ska jag försöka få ordning på alla bilder också, så man hittar rätt på ett smidigt sätt. Vi har ju en del…

Det får jag väl pyssla med när vi har korttids nu. Idag ska jag skjutsa dit Sandra eftersom det är röd dag och ingen skolskjuts. Sen är vi lediga till på onsdag, då hon kommer hem med taxin i vanlig ordning.

Ha en fortsatt skön helg, vad ni än tar er för.

♥ Kram ♥

Mysiga julafton

2011-12-25T07:08:00.000+01:00

Dagen började lite skört, men det är ju inte så konstigt med alla förväntningar. Det var lite gnälligt och nära till tårar ett tag. När den första spänningen hade lagt sig kom lugnet och julefriden och den höll i sig tills vi hade julat klart.

Vi åt frukost tillsammans, Sandra och jag. Klockan var väl runt sexsnåret sisådär, så Göran sov än, men vi fick en mysig stund tillsammans.

Sandra är lite morrontrött och brukar behöva sitta ensam vid frukostbordet, men jag chansade med lite julmusik och tända ljus, och det blev riktigt lyckat. Vi har ju inte så mycket jul och avvikelser, men mysigt hade vi ändå, med lite lagom förändringar.

När det började dra ihop sig för lunch så hade vi lovat Sandra att hon skulle få duka, eller iaf hjälpa till med det hon kan. Så då blev det full fart här, kan man säga. Det är tur vi är två… För det ska ske NU, helst tidigare, allt vi gör.

Vårt lilla julbord är klart och det är bara att hugga in.
Här hjälper jag Sandra att plocka lite av varje på hennes tallrik.

Gott!

Äntligen! Dags att plocka fram, sortera och dela ut julklapparna.
Med hjälp av foton fixar Sandra det själv.

Sune håller koll, förstås.

Grannarna kom med julgodis åt oss :)
Det var mycket uppskattat eftersom vi inte hinner med sånt själva.

Sandra fick ju en del godis i paketen också.
Göran och jag hjälpte inte till här...

Full fart var det till klockan slog ”Kalle Anka” med nästan hela svenska folket. Då var det färdig-julat här och bara lugnet och dom vanliga lördagsrutinerna kvar. Nån Kalle Anka ser vi inte, utan vid den tiden är vi mest trötta och Sandras stress började visa sig.

Men hela dagen, ända till tretiden, var lugn och lyckad och sen hade vi bara att försöka varva ner så gott vi kunde och några utbrott behövde vi inte ta oss igenom.

Lite mys i tv-soffan med nachos fick avsluta en lyckad dag.

Stort tack till vänner och assistansbolaget för fina hälsningar och julklappar!

Ha en fortsatt fin helg! Här blir det en vanlig söndag med lugn och ro, och packning av korttidsväska till imorrn. Vi ska försöka oss på en vanlig vecka så långt det går och hoppas att nyårsstressen inte tänker ställa till det för Sandra.

Var rädda om varandra och glöm inte att tala om för nära och kära att ni tycker om dom. Det är så lätt att göra någon glad, gör det! :)

♥ Kram ♥

En lyckad dag

2011-12-23T05:48:00.001+01:00

Det märks att man inte är riktigt på topp, för jösses så trött jag blev efter halva dagen igår. Men Sandra var okay och funkade ganska bra mest hela tiden.

Lite stressad och uppe i varv märkte vi som känner henne, men med lagom så funkade det bra och Sandra var så nöjd så. Stort tack till Lotta och Tanja på assistansbolaget för att ni är så duktiga på att lyssna av och anpassa! Tack vare det så kan Sandra också vara med, även om det inte är tillsammans med alla andra :) Det är värt så mycket för oss.

Paketutdelning

När vi hade fått våra paket så ville ju Sandra låna Lottas klocka, förstås… Ja, hon vill alltid låna någons klocka, och Lotta visste det och såg till att ha en gul fin klocka på sig som Sandra kunde få låna medan vi fikade :)

Jag tror nog att det ena paketet är lite inspirerat av Sandras klockintresse, men pssst, säg inget ;) Vi får vänta till julafton! Ja, imorrn, alltså…

När Sandra fått låneklockan på armen så fikade vi. En stor fin pepparkaka fick Sandra och den mumsade hon genast i sig :)

Och lite tårta på det…

Sen var damen mätt och redo för hemfärd innan hon blev för trött. Men lite gos med en gosehund hon fick syn på först.

God Jul

Hemma hade vi lasagne i frysen, bara att värma, så jag behövde bara fixa lite sallad till det. Enkelt, gott och perfekt.

Sen var det omändrade rutiner på eftermiddagen eftersom Sandra hade tid hos frissan halv fem och var tvungen att hinna med toa- och badrutinerna först. Så det blev lite omkastat i schemat men det funkade bra.

När vi kom hem var det lagom med lite risgrynsgröt eftersom vi hade ätit mest hela dan. Och sen var det bara tv-soffan kvar av dan före dan före dopparedan.

Idag ska Sandra få slå in Görans julklappar, om hon orkar och i eftermiddag tänkte jag få den sista julmaten klar. Nu ska vi inte ha några mängder, men Janssons och julskinka ska fixas idag. Sen är allt klart :)

Den här fina blomman fick vi av assistansbolaget
som tack för att jag skriver om dom då och då :)

Troligen hinner jag inte skriva imorgon så jag passar på att önska er alla en riktigt God Jul!

Avslutar med en länk till ett inslag i TV4-nyheterna, om en god väns son :)

♥ Kram ♥

Jullov

2011-12-22T06:37:00.000+01:00

Igår blev en lugn ”sista ledighet före jul” med i stort sett ingen nytta alls, förutom den nödvändiga förberedelsen. Skönt!

Vi har äntligen hittat strömming i affärerna, oj vad vi har sakna det! Så igår blev det stekt strömming och potatismos, mumma! Resterna la jag in till jul, mumma det med :)

Förkylningen verkar bli lite lindrigare än sist och det tackar vi för! Familjen har klarat sig än så länge och det tackar vi också för!

Sandra var nog allt lite trött när hon kom hem efter skola och korttids igår, så nu blir det bra med ledigt till på måndag då det är korttids igen för hennes del om hon fortfarande mår bra efter julandet.

Hon hade en film med sig hem, som hon har gjort i skolan, och som handlar om hästar. Vi hann inte titta på den igår, så det får vi göra senare idag, men först ska vi iväg till assistansbolaget på lite anpassat julmys. Dom hade ”Julmys” för alla kunder tidigare, men vi får komma på en egen dag, eftersom Sandra inte fixar en massa folk.

I eftermiddag ska hon till frissan, men det vet hon inget om än. Det blir lagom att berätta eftermiddagens förändringar efter lunch, så det inte rör ihop sig med allt som händer idag.

Det låter väl inte så mycket att åka iväg på fika på förmiddagen och gå och klippa sig på eftermiddagen, men för Sandra är det egentligen alldeles för mycket på samma dag, så vi gör bäst i att ta en sak i taget.

Sen bestämde vi att hon får ledigt från fritids imorrn, för att få lite vila mellan idag och julafton. Annars ökar risken för en jobbig jul, nämligen.

Här måste jag sätta fart om vi ska bli klara i tid. Ha en fin dag, alla som kikar in mitt i julströket.

♥ Kram ♥

Sista ledigheten före jul

2011-12-21T07:35:00.000+01:00

Jag prioriterar lite annat när jag är ledig, så jag ”hann” inte riktigt med bloggen igår. Men det fanns väl inte jättemycket att skriva om heller, för den delen.

Sandra kom iaf iväg bra i måndags, men blev lite orolig eftersom chauffören ringde precis när vi skulle ut och meddelade att hon var lite sen pga all snö som kommit under natten.

Det hann bli lite skrik som ju hörs extra mycket när man står ute i morgontystnaden. Det är allt tur att grannarna känner till oss och bara tänker ”Okay, det är en sån dag idag” :)

När väl Sandra hade åkt nån kvart senare än vanligt så ringde jag till skolan och meddelade det, så dom inte behövde gå ut och vänta på taxin för tidigt.

Efter ett tag kom jag på att jag hade glömt skicka med frukt och mellisfika till Sandra… Så jag ringde skolan igen, men dom skulle fixa det. Skönt att dom aldrig ser problem utan lösningar istället. Vi har den bästa skolan för Sandra, och hennes virriga mamma, helt klart!

Medan jag pratade med läraren kom jag ju på att Sandra är på korttids till idag, och idag är sista skoldagen innan hon tar jullov. Jösses, det går så fort att jag liksom missar lite, känns det som. Det var ju bra att jag kom på det iaf, så jag hann önska alla en god jul.

Sista ledigheten för oss innan jul var det ju också, och vi har vi gjort en del ärenden och haft det en massa gott. Städat, handlat, fotat, skottat och haft det bra på alla sätt och vis.

Sune fick komma ut en liten stund och känna på snön som han ju tyckte var spännande. Undrar om han kommer ihåg vintern från förra året?…

Och jag har blivit förkyld igen, men det är väl sånt man får räkna med när man börjar jobba och träffa folk igen efter alla år. Jag hoppas mest att Sandra ska klara sig, förstås.

Jag ville visa min uppskattning på förskolorna jag har jobbat lite på, för personalen är jättegullig och jag har känt mig så välkommen överallt. Jag har ju bara jobbat på dom två ställen (sammanlagt 6 avd.) som finns i närheten än så länge, men trivs jättebra på båda. Så jag köpte en liten julklapp och skrev ett kort som jag var iväg och la in i deras personalrum.

Inget märkvärdigt alls, men jag tycker att man ska tala om när man tycker det är bra och sprida lite värme och glädje när man kan. Jag gör hellre det än att klaga och gnälla och man både mår bättre själv och får omgivningen att må bättre på så vis.

På en av förskolorna har jag läst ett citat som jag tycker är bra, så det får avsluta mitt inlägg idag, eller iaf budskapet, för jag minns det inte ordagrant:

”Beteenden som får uppmärksamhet är dom som upprepas”

Ha det riktigt bra!

(Jag ligger efter i bloggläsandet så ni som har bloggar och undrar vart jag tagit vägen, snart är jag nog ifatt med mig själv så jag hinner med er också, ska ni se)

♥ Kram ♥

En vit jul?

2011-12-19T06:00:00.000+01:00

Oj, det är ju redan vardag och korttids :) Det ska bli så skönt så! Jag har absolut inget emot att jobba, tvärtom! Men lite lagom är bra…

Förresten har vi lite att hinna innan jul, och om vi jobbar dygnets alla vakna timmar så hinns ju inget annat. Vi måste julhandla lite på den här ledigheten, för sen är det inte så mycket ledighet kvar innan julafton.

Och vitt är det utanför fönstret, så kanske blir det en vit jul i år igen?.. Jag måste erkänna att det är vackert, men jag hoppas att det inte blir ännu en vargavinter. Fast, det går ju inte att påverka hursomhelst, så det är bara att gilla läget och uppskatta det som är :)

Idag vill jag iaf ut med kameran, för det är första gången jag kan fota vinterbilder med den, eftersom jag köpte den i våras.

Igår blev intervjun av, och Göran underhöll Sandra bra en hel timme så jag fick sitta i lugn och ro. Boken där jag ska få vara med på ett litet hörn, bland flera andra bloggare, ska heta ”Den bloggande patienten. Om sociala medier i vården”

Nu är ju jag ingen patient, men det passade visst bra att jag var med lite ändå, för hon tyckte att min blogg var så bra. Vad glad man blir :)

HÄR kan ni läsa lite om Sara och hennes tidigare projekt. Och HÄR är en länk till "Mamma Z" som också ska vara med lite.

Julklappsinslagningen gick bra och Göran hade nog rätt i att det var bättre att slå in dom nu istället för på julaftons förmiddag. För det brukar trissa upp Sandra en del då, och kanske blir julaftonen lugnare på så vis.

Sandra var inte alls uppe i varv efteråt utan glad och lugn och har inte ens berättat för mig vad hon slog in för nåt. Vi får väl se om hon kan hålla sig hela vägen till jul… Men jag råkade skymta julklappshögen och insåg att jag nog behöver köpa lite till åt Göran… Eh…

Vi brukar ju bara köpa sånt vi behöver för att Sandra ska få slå in nåt, och nån liten överraskning för att det är kul med överraskningar. I år har Göran hittat många överraskningar, tror jag… :)

Senare igår kom jag på att vi liksom glömde bort dataskrivandet för Sandra. Eller om vi inte hann med det, kanske? Så var det nog för när telefonintervjun var klar så var det ju lite mellisfika här och sen blev väl klockan lite för mycket för att det skulle bli bra.

Jag var piggare än i lördags, och Sandra mådde bättre, men ju längre dagen går, desto dummare är det att hitta på saker. Och det är ju inget måste att skriva på datorn varje ledig dag, precis.

Men nu däremot, måste jag få liv i Sandra som nog sover för det är tyst från hennes rum. Sen väntar ett par sköna lediga dagar med massa fix på. Det blir bra det. Jag önskar er en fin måndag!

♥ Kram ♥

Utbrott både här och där

2011-12-18T06:57:00.000+01:00

Det var skört igår och vi startade lördagen med två utbrott inom en timme. Mellan utbrotten var det lugnt i ca en kvart innan dataspelet hängde sig…

Efter utbrott nr 2 fick det bli film och ifred i tv-soffan istället. Pjhu… Nu berodde ju inte utbrotten bara på att Sandra var skör, förstås. Jag var väl lite för trött för att orka med "mitt vanliga jobb" efter en vecka med två jobb, liksom.

Nåja, det kommer inte bli så ofta känner jag. Jobba går jättebra, men inte en vecka heltid, kanske... Mitt assistansjobb är ju redan på 48 tim/v, även om det liksom går ihop med privatlivet. Det är ju arbetstid och nåt annat hinns inte direkt då.

Efter maten tog Göran och Sandra en biltur och jag passade på att dricka kaffe, duscha, packa korttidsväskan och förbereda Sandras dator.

Men jag hade en sån där dag då man helst bara ska somna om och vänta på ny dag. Slog i, glömde, fastnade, tappade, och det mesta krånglade. Iofs berodde det säkert på att jag var lite för trött, men ändå, lixom. Tillslut blev det för mycket bara…

Så när jag skulle sätta igång Sandras dataprogram så kom det inte upp nåt nytt blad på skärmen. Så det gick inte att skriva, det var bara grått?? Och då var det min tur att få ett litet utbrott, kan man säga. Tur det bara var Sune hemma, och han är ju van vid lite utbrott nu och då…

Jag startade om datorn och hoppades att det var nåt tillfälligt, och vad det berodde på vet jag inte men det funkade iaf sen. Pjhu!

Så kom damen hem efter bilturen och fastnade direkt i nåt, jag vet inte vad, och så var gnäll, tjafs och utbrott igång igen. Suck!

Jag undrar om helgen hade varit bättre om jag inte hade jobbat så mycket i veckan… Jag hade på tok för lite tålamod över och det går ju inte för sig, det vet vi ju. Särskilt inte nu i juletider.

Idag ska jag få den där telefonintervjun gjord är det tänkt. Det var ju meningen i fredags först, men så blev det jobb för min del istället, så vi sköt fram det till idag och hoppas att det funkar för mig att prata i telefon fast Sandra är hemma.

Göran fick för sig att han och Sandra ska roa sig med julklappsinslagning undertiden, vi får väl se hur länge det går att hålla damen lugn med det… Annars brukar vi inte börja med julklappar förrän på julafton, men testar man inte så får man inte veta hur det går... Fast jag hade nog inte utmanat...

En julros? Fotad en vecka före julafton i vår trädgård.

Ha en fin Advent, för det är det väl idag (?!!)

♥ Kram ♥

Trött men nöjd

2011-12-17T06:58:00.000+01:00

Även om Göran tar över här hemma när jag jobbar, så är det alltid en hel del fix att fixa med, och med två heltidsjobb blir det bara sovtid kvar av dygnen, liksom. Allt som jag måste hinna på dagarna, medan Sandra är i skolan, det hinns ju inte med om jag jobbar när hon är i skolan. Dessutom hade även Göran två jobb ett par dagar under veckan.

Så heltid skulle inte funka i längden, men ibland går det ju bra och även om jag är trött av att inte bara få vara och pusta så var det jätteskoj att jobba nästan en hel vecka i sträck, och på nåt sätt är jag pigg, fast jag är jättetrött…

Ungarna ger så mycket glädje och jag trivs jättebra med både barn och personal. Jag hoppas att jag får jobba snart igen, och att det inte går så långt mellan tillfällena. Men kommande korttids behöver jag ledigt på.

I torsdags började jag halv åtta och det innebar att Göran fick lämna Sandra till taxin på morgonen för första gången. Eller, han har ju lämnat henne några gånger förut, men inte pga att jag jobbar. Det hade gått jättebra och det var ju skönt att veta.

Öht har stressen över att jag jobbar lagt sig och Sandra börjar vänja sig vid att det är så ibland. Skönt! Vi var lite rädda att det inte skulle funka för mig att jobba utan att det skulle drabba Sandra negativt, men vi ville testa. Och det verkar ju funka alldeles utmärkt :)

I tisdags var det så skönt att komma hem och vara ledig, men resten av veckan var, inte jobbig precis, men jag blev trött. Det var ju en hel del att göra när jag kom hem och man är fast i rutiner och vanor och schema så man känner sig inte ledig fast Göran tar Sandra och den fysiska biten med mat och dusch och sånt.

Men nu är det helg och då har vi ju bara ett jobb iaf ;) Och på måndag har vi korttids och ledig ”helg” utan större planer än julhandlingen.

Igår blev det lite glögg här i tv-soffan, eftersom jag missade Luciadagen :) Men sen blev det sängen och jag har sovit som en klubbad säl inatt.

Ända till Sune gjorde allt för att få liv i mig genom att ha ner glasögonen i golvet, stå på mig och trampa, spinna å ”prata” och när ingen hjälpte så stack han in tassen mellan springorna i elementet… Han rev ju tapeter förut, bakom elementen är det tydligen roligt… Men då fick har ju fart på mig iaf, och sen var han nöjd.

Jag önskar er en skön helg! Vi tar det väl lugnt och hinner med dom rutiner som hör till. Så mycket mer brukar det inte bli. Var rädda om er!

♥ Kram ♥

Alltså...

2011-12-15T05:18:00.000+01:00

Det är bara såå himla kul att komma ut och jobba lite :) Nu känns det som att jag börjar komma in i rutinerna lite och några av barnen har jag lärt mig namnen på. Då är det skoj!

Idag är det en ny avdelning och nya namn att försöka få in i huvudet, men det ska nog gå bra och jag trivs som fisken i vattnet.

Men jag hinner ju inte så mycket annat. Jag har jämt å göra att hinna duscha när jag kommer hem… Så jag återkommer så fort jag hinner få ihop ett inlägg helt enkelt.

Vi mår bra alla iaf, och Sandra är lugn igen, efter helgens ”lite för mycket”

Ha en fortsatt fin vecka!

♥ Kram ♥

Lite jobbledig på nåt sätt

2011-12-14T07:18:00.000+01:00

Igår insåg jag att det snart är dags att posta julkorten… Alltså, eftersom vi tonar ner julen så mycket vi kan, så glömmer jag ju själv att det närmar sig. Men jag hade ju ledig förmiddag så det var bara att knata iväg och fixa frimärken.

Så mycket mer blev inte gjort för min del innan det var dags att ge sig iväg till jobbet, och sen var jag inte hemma förrän strax efter fem. Men eftersom Sandra var på korttids så var jag ju ledig efter jobbet, och hade bara att ta en dusch och må gott med Göran resten av kvällen.

Det låter säkert knäppt, men det kändes lite skönt att vara lite vanlig. Först jobba, sen hem och vara ledig, lixom :) Jag kände mig mer ledig igår än jag gör på en helg…

Det kom ett mail från korttids om en strålande glad Sandra, och det var ju skönt att höra efter helgen som var. Hon hade smugglat in en tomteluva på sitt rum kvällen innan och den hade hon satt på sig när hon skulle väckas på morgonen. Jag kan se henne framför mig när hon sitter i sängen med ögonen strålande av bus och glädje :)

Hoppas det goda humöret sitter i när hon kommer hem i eftermiddag. Hon blir säkert glad när hon får reda på att det är Göran som ska möta henne, men att jag jobbar oroar henne en del.

Photo by Maria undrar om jag skriver namnen också, på jul-etiketterna. Jag tänkte göra det först, men insåg att det var onödigt jobb eftersom Sandra inte kommer att titta på det just då. Hon har så mycket med julklappsutdelningen att hon inte skulle reflektera över skrivna ord.

Om hon inte blev så uppspelt och stressad så hade jag kanske inte haft foton, utan orden istället, för hon känner ju igen sitt eget namn, och det hade varit ett sätt för henne att titta noggrannare på orden. Men det är inte läge på julafton. Det kan nog bli nästa steg framöver, när hon är redo för det.

2008 och granen (i förra inlägget) är utbytt mot en säck

På fredag blir det telefonintervju här, om jag inte ska jobba. Man kanske kommer att vara med lite på ett hörn i en kommande bok :) Spännande värre, men mer om det utifall det blir verklighet framöver.

Nu är det först jobb ett par dar och idag börjar jag tio. Jag ska ringa skolan här på morgonen och meddela eftermiddagens förändringar så dom kan förbereda Sandra på det.

Ha en toppenbra dag!

(Fotona idag hittade jag på en skiva när jag städade kontoret häromdagen och dom är från ett läger -01 och fotade av en annan deltagare)

♥ Kram ♥

Passade på att jula lite

2011-12-13T07:19:00.000+01:00

Jag börjar med att tacka för era fina kommentarer i gårdagens inlägg. Det värmde gott, och nu tar vi nya tag :)

Gårdagen började med en personalförändring i skolan. Det brukar Sandra fixa utan problem när hon mår bra, men nu får det inte plats något mer i hennes huvud, så det blev en aningens skört och gnälligt här innan hon kom iväg. Men det gick hyfsat bra ändå och vi slapp utbrott.

Sen ringde dom in mig på jobb, fast igår blev jag ledig. Idag ska jag börja 13.00 och ons-tors blir det heldagar. Kanoners, helt enkelt :)

Eftersom jag var ledig igår, passade jag på att slå in Sandras julklappar.

Sune hjälpte ju förstås till. Eller, hjälpte var väl inte rätt ord, men han var med och kollade iaf. När jag började med snörena blev frestelsen för stor och han slutade lyssna på mig. Då fick jag stänga dörren om mig för att bli klar nån gång…

Han stoppade huvudet i handtaget och drog iväg med hela påsen

För Sandras skull har vi ingen jultomte och har inte haft sen hon var ganska liten. Däremot vill hon vara ”lite tomte” själv och brukar ha en tomteluva på sig. Eftersom hon inte kan läsa så har vi alltid satt foton på paketen så hon kan dela ut dom.

Jag slog in paket tills etiketterna var slut och då satte jag igång att göra nya, men tänkte att jag skulle göra några som vi kan spara och använda varje år sen.

Och varför det här fotot vände på sig har jag ingen aning om
men ni ser iaf hur etiketterna ser ut :)

Skönt att slippa göra nya vartefter dom tar slut. Dessutom syns dom här bättre, som ska hänga i snöre, än dom som tejpades fast på paketen, för dom hade Sandra lite svårt att hitta ibland.

Nån gång mitt på dan kom Göran hem från sitt jobb och då var det skönt att ha lasagnerester i kylen som vi bara hade att köra in i mikron.

Resten av eftermiddagen och kvällen hade vi det bara gott på. Lite bastu, lite vin, lite Spotify och lite tv-soffa. Skönt att bara vara och inte göra så mycket.

Idag får jag en egen förmiddag för Göran ska till tandläkaren först och sen passa på att få handlingen gjord. Eftersom jag ska jobba så åker han själv.

Foto från julen -07 (nuförtiden har vi ingen gran)

Men just det ja! När vi inte jular så mycket hemma så glömmer jag bort vilka dagar det är… Det är ju Lucia ju :) Jag önskar er en jättemysig dag!

♥ Kram ♥

Nu blev det lite mycket...

2011-12-12T05:44:00.001+01:00

Nä, Sandra orkade inte göra lasagne igår. Och jag orkade inte vara pedagogisk hela vägen :( Det slutade förstås i stora utbrottet och jag var stressad och Sandra gallskrek. Sen blev hon ledsen och jag hade inte tid! :( :(

En trött tjej skär morötter innan det brakar lös

För maten måste ju bli klar nån gång och jag hade inte räknat tillräckligt med tid för låsningar och utbrott, så jag fick köra ut Sandra från köket och få in lasagnen i ugnen. Men sen hade jag tid och ta en alldeles förtvivlad tjej i knäet och bara sitta där. Hon var rödmosig och rödögd och snyftade hjärtskärande. Världens sämsta mamma! Hujedamej!

Jag vet ju att man bara är människa och ingen robot, men Sandra förstår inte det och det är aldrig hennes fel. Usch, jag får inte reagera så!

Riktigt dålig planering, för lite tålamod och en trött Sandra. Det hade varit smartare att laga maten själv, eller åtminstone begränsa det mer.

Nu var det rätt begränsat redan, men med facit i hand så hade det räckt för Sandra att lägga på lasagneplattorna när såserna var klara.

Jaja, det är ju lätt att vara efterklok. Jag sa förlåt och att mamma hade varit dum, och att Sandra hann skära jättefina morotsbitar och var så duktig. Så jag hoppas att hon inte tror att det var hennes fel att jag spårade ur.

När jag hade fått in formarna i ugnen så fanns det både såser och tid för Sandra att göra en alldeles egen lasagne som vi stoppade i frysen när den var klar. Frid och fröjd så länge det varade.

Nya tag och en egen lasagne

Efter maten, som faktiskt bara blev en halvtimma försenad, så tog Göran och Sandra en biltur och jag en kopp kaffe. Jag var alldeles darrig och illamående fortfarande. Jag har märkt att jag inte tål stress så värst bra längre.

Sen var jag tvungen att förbereda Sandras dator innan dom kom hem från bilturen. Jag har lyckats få till programmet rätt nu så våra egna foton kommer upp automatiskt när Sandra skriver. Så nu kan jag enkelt fylla på med fler bilder vartefter det behövs.

Men vi klarade av ett utbrott till innan det blev färdigskrivet på datorn. Sandra är verkligen för full av intryck och händelser nu och tål ingen mer påfyllning.

Det första Sandra ville skriva igår var att hon var sur, så vi skrev att vi hade varit osams men sen blivit vänner igen.

En helg med på tok för mycket aktivitet när det inte får plats mer intryck

Jaja, även mindre bra dagar har ett slut och förutsättningarna för att nästa ska bli bättre ökar ju iaf.

Patricia hade lite erfarenheter av innekatter, och att dom ofta är lite mer påhittiga än utekatter som ju tröttar ut sig på ett helt annat sätt. Jag har ingen stor erfarenhet men vi hade en innekatt när jag var liten och han sov nog mest vad jag minns. Inte betedde han sig som en hund iaf ;) Men Sune är charmig och jag gillar hans påhitt för det mesta.

Jag ska kanske förtydliga mig lite om det där med Sune och apport, förresten. Han kan ju inte apportera som en hund, men han gillar den leken. Han hämtar nåt litet gosedjur, pratar på sitt eget lilla vis och lägger det vid fötterna. Sen tittar han på en och väntar tills man kastar iväg djuret. Han blir överlycklig och springer iväg för att jaga det lite. Sen kommer han tillbaks med det i munnen, pratar lite och lägger det vid fötterna. Så kan han hålla på ett bra tag :)

Sen kom jag på ett annat hundbeteende han har. Inte alltid, men det händer att han morrar när han hör nåt ljud eller när det ringer på dörren. Morrar riktigt ordentligt faktiskt, som en hund. Vi funderar lite på att skaffa en sån där ”här-vaktar-jag-skylt” och sätta på dörren ;)

Idag ska Sandra till korttids efter skolan och Göran ska jobba. Jag hoppas på jobb jag med, men annars ska jag nog ta mig ut med kameran lite, om vädret tillåter. Dvs om det känns skönt att gå ut.

Jag önskar er en härlig dag!

♥ Kram ♥

Balanserar på stressen

2011-12-11T06:58:00.001+01:00

Igår blev sillen inlagd här. Vi kom på att Sandra nog fixar att vara med på lite sånt igen nu när vi ändå har berättat om julen, och när den ska komma, för henne. Ja, vi tänkte iaf att vi måste testa, annars får vi ju inte veta hur det går.

Sen hann hon med lite Björnespel på min dator medan jag fixade maten och efter maten jobbade hon med sin egen dator. Vi avslutade med att hon fick skriva några julhälsningar, för hon hittade så fina jul-bilder.

Ja, sen undrade hon vad hon skulle göra med hälsningarna och då fick hon göra julkort. Tre kort blev det innan det bröt lös. Oro, stress och gnäll. Korkade mig som körde på av bara farten så det blev för mycket. Jaja, det är ju av misstagen man förhoppningsvis lär sig :/

Det blev lite uppvarvat sen, resten av dagen och kvällen, med mer tjat om jul och nyår och alla händelser som väntar framöver. Så där kom jag ner på jorden, kan man säga. Vi tar det lite lugnare framöver, helt enkelt.

Man ser hur lätt det är att haka på när det funkar, trots att jag ju känner Sandra så väl och borde ha lärt mig vid det här laget…

Nåja, vi slapp utbrott iaf, så helt misslyckat blev det inte. Förhoppningsvis är lugnet tillbaks idag, även fast natten var orolig. Sandra har bestämt att hon ska hjälpa mig att göra lasagne och det är väl vad hon kommer att orka, gissar jag. Korttidsväskan ska packas, men troligtvis fixar jag det själv och det blir antagligen en del film och klippa kataloger resten av dagen.

Photo by Maria undrar om Sune vet att han är katt, eller om han tror att han är hund. Precis vad vi också har frågat oss flera gånger. Han har många hundfasoner och älskar att bli kliad på magen eller leka apport.

Sällskap gillar han också och jag har läst att katter helst vill vara ifred när dom t.ex. äter. Inte Sune. Han kommer alltid och äter när vi är i köket och han springer jämt runt fötterna på oss :)

Imorrn är det korttids igen men vi har inga större planer. Göran ska jobba och behöver bilen och jag har ringt och sagt att även jag kan jobba hela veckan, fast på hemmaplan då, eftersom jag inte har bil. Så jag hoppas väl att jag ska få lite jobb, annars kanske jag passar på att fylla fotoförrådet igen, för det var ett tag sen jag tog en prommis med kameran.

Men först ska vi njuta av idag, så ha det kanoners!

Javisst ja… Trevlig Advent, vilken det nu är i ordningen :)

♥ Kram ♥

Städa, städa, varje freda...

2011-12-10T06:19:00.000+01:00

Igår var det en lugn tjej som kom från skolan och tjatandet om kommande händelser hade minskat en aning. Kanske hjälper månadsschemat då… *hoppas*

Medan Sandra var i skolan blev jag ju tvungen att få lite ordning inne på kontoret eftersom ingen ringde in mig på nåt jobb. Kontoret är den plats där jag liksom slänger in allt som jag ska ta hand om när jag har tid… Och ju längre tiden går, desto större blir förstås högarna och det behövs ännu mer tid för att få ordning på allt.

Det är nog inte bara Sandra som har lite svårt med det där med tid…

Jag hade god hjälp av en viss Sunebula, också. Nyfiken som han är vill han ju vara med överallt och kolla läget. Och vartefter jag slängde skräp, så plockade han upp och sprang iväg med det.

Jag var faktiskt tvungen att stänga in mig på kontoret tillslut, för annars hade jag aldrig blivit klar. Men kul hade han så länge han fick hållas.

Fint blev det iaf, och nu hoppas jag att jag tar mig tid lite oftare, så behöver det inte gå en hel dag till röjning nästa gång.

Skönt att se skrivbordet igen och hitta grejorna utan att det bara dammar så fort man rör sig… Det ekar ju nästan här nu ;)

Ja, så mycket roligare blev det inte igår. Eftermiddagen och kvällen gick bra utan stress och oro. Sandras goda humör höll i sig och när hon nämnde kommande händelser så var det med en lugn och sansad röst. Skönt! Det lugnet får gärna hålla i sig nu :)

Lite slötittande på tv innan ögonen inte orkade hållas öppna längre blev det och idag ska Sandra få hjälpa mig att lägga in sill. Eller om det är jag som ska hjälpa Sandra, kanske, snarare.

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Jul-stress

2011-12-09T06:38:00.000+01:00

Lite skört är det allt och det som Sandra har fått reda på nu blandas väl runt i ett enda kaos för henne, men vi får väl ge det lite tid och se om det sorteras och landar så småningom.

En drink med isen utanpå dricker man inte utan vantar

Photo by Maria hade en idé om att man kan dela på dom olika schemavarianterna, så det inte blir så rörigt. Ja, det är bra och för mycket bilder klarade inte Sandra förut, så vi har utökat schemat lite vartefter hon har behövt det.

Nu måste hon se helheten och vi pratar alltid om dagarna med hjälp av alla scheman, så det skulle inte funka att dela på det med det sätt vi jobbar. Men det är inte schemat i sig som oroar och stressar, utan alla händelser som väntar. Det är därför vi inte har berättat om sånt i förväg tidigare.

I väntan på snön

Nu har vi berättat om fyra händelser, som hon vid det här laget vet kommer varje år men inte fått det bekräftat av oss förut, så hon har inte vetat när det ska komma. En av sakerna vi har berättat, och satt upp på schemat, är julafton. En är nyår. Så det är ju inga enorma händelser som behövs för att oro och stress ska visa sig.

Jag tror att det mest är tiden som stressar henne. Alltså att inte förstå tiden och veta när. Så jag jobbar mycket med det vid schemat och försöker få det så tydligt som möjligt.

Vi får väl se hur det utvecklar sig och om det här var rätt sätt eller inte. Vi har för tillfället inget bättre att komma med, så vi hoppas väl att hon kommer till ro med den information hon har fått nu, och att det här sättet funkar framöver.

Det enda alternativet vi har är ju att göra som vi alltid har gjort, nämligen inte berätta nåt, men det blir svårare och svårare eftersom Sandra blir mer medveten. Så hon blir nog ännu mer stressad av att inte veta.

Förra året var vår lugnaste jul. Då hade vi inget hemma, och skolan och korttids har ju inte så mycket dom heller, men tonade ändå ner det lilla dom hade ännu mer. Sen berättade vi att det var julafton när den dagen kom. Sandra var sjuk (ja, vanligt sjuk alltså, i förkylning) så vi kanske firade dagen efter, jag minns inte riktigt, men en lugn och skön jul hade vi.

Åren innan dess har vi försökt tona ner mer och mer för varje år, men det var ändå för mycket jul runt Sandra, så då blev hon oftast stressjuk istället. Eller skör med gnäll, skrik och utbrott.

I år verkar vi ha fått tillbaks stressen igen, men nu är det av förväntningarna och för mycket information, för vi har fortfarande ingen jul hemma och knappt någon nån annanstans heller.

Nåja, vi kan inte göra mer än vi gör, så vi får göra det bästa av det och ta oss igenom en dag i taget. Hoppas att månadsschemat funkar hursomhelst, för en lugn Sandra är ju att föredra, för allas skull.

Fotona idag är från vår tripp till Liseberg i måndags. Jag har inte haft tid att fota så mycket och har snart inga foton att smycka bloggen med.

Ha en skön fredag och trevlig helg!

♥ Kram ♥

Nya schemat

2011-12-08T05:55:00.000+01:00

Igår blev inga måsten avklarade utan vi slappade båda två och var lite trötta efter utflykten till Liseberg. Inte för själva utflykten utan mer för bilåkandet, antar jag. Det var ju inte det bästa vädret att åka långt i och Göran körde hela vägen av bara farten. Men även jag blev trött, fast jag bara satt bredvid. Man blir lixom lite seg.

Nåja, det fick det ju vara värt och det var skönt med en ledig dag hemma innan Sandra kom hem, så vi hann pigga på oss igen.

Det första hon sa när jag öppnade taxidörren var tjat om saker som ska komma framöver. Men jag sa bara att hon har ett nytt schema som jag skulle visa när hon kom in, och då blev det spännande och hon skuttade glädjestrålande ur taxin och in till schemat.

Hela Sandras schema med "IDAG" inringat.
Här sätter vi upp bilder för hur dagen ser ut i detalj.

Vi gick igenom schemat och räknade dagarna flera gånger, och jag visade samtidigt på hennes vanliga tvåveckors-schema i hopp om att hon skulle förstå att det är många dagar kvar till julafton, och det andra som står på månadsschemat.

Här är tvåveckors-schemat inringat.
Sandra har en överblick och kan se alla fasta händelser två veckor framåt.
Skola, korttids, fritids eller ledig. Vilka som jobbar med henne,
vad hon gör i skolan på fm och vem som har kvällsrutinerna.

Men det där får vi klura vidare på, för hon tror att vi ska hälsa på assistansbolaget idag, eftersom det är brun dag idag. Bara det att det är brun dag om två veckor också… Det gäller ju att hitta ett tydligt och enkelt sätt som visar det hon behöver veta så hon förstår det. Inte det lättaste…

Och så det nya månadsschemat, inringat på bilden.
Här sätter vi större händelser som Sandra vet ska komma,
med en överblick för fyra veckor framåt.
Jullov och julafton t.ex.

Jag får väl försöka förklara att bilderna kommer upp på tvåveckors-schemat när det närmar sig, eller nåt. Det är inte lätt att inte förstå tiden.

Nåja, det är väl det här som är lite spännande med mitt jobb som assistent, att hitta rätt sätt. Belöningen är ju känslan av att lyckas få Sandra att förstå så hon mår bra och blir lugn. Det är bara att hoppas att det inte hinner oroa för mycket innan man hittar rätt.

I eftermiddag ska jag jobba och Göran tar emot Sandra när hon kommer hem. Kul att komma iväg på lite andra arbetsuppgifter då och då :)

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Jul, jul, strålande jul

2011-12-07T06:44:00.001+01:00

Ja, nu har jag fått mig lite jul och jag älskar det. Eftersom vi inte kan ha nån jul hemma så får man väl fylla på med jul på annat sätt, så vi åkte till Liseberg. Där fick vi både julmusik, julstämning, julmarknad, julmat, glögg och pepparkakor och lite annat som hör julen till.

Det var vackert med alla lampor, och det var ju träden jag mest ville se. Jättefint!

Men det var svårt att fånga julstämningen på bild, även om jag fotade en hel del. Vi började med en drink i isbaren och det var ju lite coolt, kan man säga.

-10 grader var det där inne, och det gick jättebra att sitta en stund och dricka sin drink.

Varma kappor fick vi bylsa på oss innan vi gick in

Sen gick vi runt och strosade en stund och tittade på alla lampor och alla utsmyckningar som var. Så slank vi in på nåt ställe och tog en glögg. Eller, jag tog en glögg, Göran tog en öl. Göran är inte så mycket för det där med julstämning och sånt, men han tyckte det var fint och vi hade det mysigt, även om jag var den som njöt mest.

Efter ett tag gick vi till ett ställe och åt julbord, och jag glömde så klart att fota det, men gott var det, och mätta blev vi, även om det inte fanns av alla sorter.

Kvällen avslutades med en is-show, och det var jättefint, det tyckte t.o.m. Göran som inte är så vidare mycket för dans heller.

Sen frös vi om öronen och knatade till hotellet och på morgonen njöt vi av en jättefin hotellfrukost.

Ja, sen åkte vi hemåt och fick mathandlingen gjord på vägen. Väl hemma var vi lite trötta efter två dagar i bilen, men nöjda var vi och slappade en stund i soffan innan vi somnade gott.

Det var det om det och i eftermiddag kommer Sandra hem. Jag pratade med en av lärarna igår, i ett annat ärende, och hon berättade att Sandra tjatar och tjatar om kommande händelser. Så nåt måste vi ju göra och förut har vi inte kunnat berätta om kommande saker för henne eftersom hon stressar upp sig och blir sjuk av alla förväntningarna. Men nu är hon så medveten om vissa saker som hon vet ska komma att hon istället stressar upp sig över att inte veta mer.

Vi har pratat en hel del om det nu, Göran och jag. Hur mycket man ska säga och när. Och att hon troligtvis behöver veta mer nu än vad hon klarade förut.

Så vi måste hitta ett bra och tydligt sätt för henne att få en överblick över den närmaste tiden. Vi pratade lite hit och dit och kom med olika idéer, mer eller mindre anpassade, men tillslut tror vi att vi kom på det som nog kommer att passa Sandra.

Det viktigaste är ju att hon förstår det, annars är det ju rätt meningslöst, liksom. Det får inte vara för mycket och det måste vara enkelt och tydligt. Här är resultatet…

Veckans färger: Mån - grön, tis - blå, ons - vit
tors - brun, fre - gul, lör - rosa och sön - röd

Ett månadsschema med fyra veckors framförhållning. Här kan vi sätta upp saker som är utöver det vanliga schemat och som Sandra behöver veta. Saker som hon inte vet, tandläkare och sånt, ska vi inte ha här för så länge hon inte vet nåt är det fortfarande bättre att inget säga. Här ska vi bara sätta upp saker som oroar henne och som hon vet ska komma.

Sen är tanken att hon ska ta bort en dag i taget, vartefter dagarna går. På varje "dag" sitter det ett kardborrband så man kan sätta upp bilder på kommande händelser. Vi har använt den här principen vid nåt enstaka tillfälle förut, men nu är det meningen att den ska sitta uppe jämt.

Så återstår bara att se hur det funkar, det blir spännande. Troligtvis kommer det att bli en del tjat om det som sitter uppe till en början, men vi får ge det lite tid och se om damen lugnar sig så småningom.

Nu önskar jag er en fin dag!

♥ Kram ♥

Vaken!

2011-12-05T05:56:00.001+01:00

Nån som dammade nattygsbordet råkade visst komma åt volymknappen på klockradion, så vi vaknade med besked. Men man får väl vara glad att den inte skruvades åt andra hållet, så gott som jag sov… ;)

Det blev ännu en bra dag igår, med en mestadels glad och go tjej som så klart var nöjd med att ”baka pepparkakor” tillsammans med Björne ett bra tag på förmiddagen. Ja, via dataspelet alltså, ni som missade gårdagens inlägg.

Efter maten brukar Göran och Sandra ha lite tid för varandra och Sandra sa att hon skulle fråga pappa… Längre kom hon inte utan orden liksom fastnade där. Det händer rätt ofta och är en av hennes svårigheter, att be om saker. Det låser sig och hon behöver hjälp att komma vidare.

Vid såna tillfällen är papper och penna den bästa hjälpen, om man bara kommer ihåg det. I skolan är dom jätteduktiga på att ge henne papper och penna när det låser sig, men vi har inte fått in den rutinen riktigt hemma.

Men igår kom jag ihåg det och gav henne den möjligheten, och resultatet…

”Du förstår inte vad jag säger” sa Sandra, men med hjälp av teckningen förstod jag alldeles utmärkt att hon ville ta en biltur med ”pappa Göran” och så fick det bli.

Undertiden förberedde jag korttidsväskan och datorn så när Sandra kom hem igen hade vi bara att sätta igång. Men datorn lockade mer än att packa, så korttidsväskan fick jag fixa färdigt själv sen.

Ja, nu har vi korttidsledigt ett par dagar igen och jag kommer inte att prioritera datorn. Men jag återkommer om nån dag, eller så :)

Ha det fint så länge!

♥ Kram ♥

Aktiverad mest hela tiden

2011-12-04T07:06:00.000+01:00

Igår var en bra dag, men det gick i ett mest hela tiden. Ja, det var väl därför den var bra, kan jag tro… Sandra blir lugnare med lagom att göra och ingen dötid.

Fast mellan förberedelser och sallad hann jag pusta lite medan damen nöjde sig med en film tills timstocken pep.

Sen var det full rulle igen och Sandra gjorde salladen som jag hade förberett åt henne medan jag fick klart resten av maten.

När vi hade ätit blev det jobb vid datorn en stund och här är dagens arbete som nu är inklistrat i kontaktboken.

Efter det ville Sandra greja med bilder i datorn, och det fick hon så klart. Hon kan inte byta kategori själv, så man får vara med hela tiden och hjälpa till när hon tröttnar.

Ibland skriver vi ut lite av det hon gör som hon sen får klippa ut, eftersom hon tycker så mycket om att klippa ut bilder. Idag skrev jag ut det åt henne, men inte varje gång för då skulle vi få byta patroner och fylla på pappersförrådet mest hela tiden ;)

Det gör väl inget, tycker ni då… Nej, det gör det inte, fast lite måttligt är ju bra ändå… Lovar er att det skulle bli vääääldigt mycket om Sandra fick hållas fritt där ;)

Sen ville damen pussla, och då gjorde vi det tills jag blev kaffesugen.

Sandra fick en pepparkaka och började prata om sitt dataspel, där Björne bakar pepparkakor. Hon saknade det och har inte kunnat spela dataspel på väldigt länge. Hennes förra laptop var jag inte riktigt vän med och jag fick ingen ordning på spelen. Det behövde dessutom installeras några program för att spelen skulle funka som dom skulle, och Sandra hade inget Internet på sin dator, så jag kunde inte uppdatera ordentligt.

Laptopen hon har nu är ju ett hjälpmedel, med ett skrivprogram installerat, så den är inte hennes, utan lånas ju bara. Så där ska ju inga andra saker än det vi jobbar med installeras.

Men så tyckte jag lite synd om henne, när hon saknade sina spel, så jag fixade Björne på min dator istället, och då blev det en lång stund med lugn och ro här medan damen roade sig och hade knappt tid att avsluta när det började dra ihop sig till kvällsrutiner.

När det bara var chipsmyset kvar var hon nog aningens övertrött. Det var en hel massa svammel och lite sådär speedat och ”överglad” liksom, samtidigt väldigt nära till att slå över till gnäll och utbrott. Så det var inte bara jag som kände mig trött efter en intensiv dag.

Kvällen gick iaf bra och nu är det söndag, snabbt som tusan går det och imorrn är det korttids och skola igen. Men en dag i taget, som jag brukar säga till Sandra. Hon ska väl packa sin korttidsväska idag, gissar jag. Om hon har tid, för hon ska minsann spela Björne, talade hon om det sista hon gjorde igår kväll.

Gissar att även den här dagen kommer gå i en rasande fart.

Må så gott och trevlig 2:a Advent!

♥ Kram ♥

Otåligt

2011-12-03T07:03:00.000+01:00

Sandra var otålig igår så vi tog en biltur hela familjen och köpte hamburgare på Mc Donalds drive in till lunch. Då var hon iaf nöjd medan bilturen varade. Det gäller att sysselsätta damen ordentligt, helst varje sekund, när hon egentligen är för frisk och pigg för att vara hemma.

Men vem kunde ana att förkylningen skulle gå över innan den ens hann börja?... Nåja, vi är förstås glada över att den blev lindrig så det blir skola och korttids igen som vanligt på måndag. Det är ju snart lov, så varje skoldag känns liksom extra viktig.

När vi kom hem kom oron tillbaks på direkten, men nu var det nog en ordentlig genomgång av schemat som fattades. För att vi åt hamburgare bestämdes liksom på vägen, och var inte förberett. Så Sandra blev förvirrad när vi kom hem, eftersom hon var inställd på lunch efter bilturen.

När hon väl förstod ändringen blev hon lugnare och vi kunde gå vidare till att skriva på datorn.

Inklistrat i kontaktboken

Anna A undrar om dom inte kan låta bli att baka pepparkakor och göra ljus med Sandra. Jodå, Sandra brukar för det mesta inte vara med på så mycket. Alla vet ju att vi måste tona ner allt och det funkar bra för det mesta.

Problemet är väl att det behövs så himla lite. Och det är så lätt att det blir för mycket även fast man tycker att man har tonat ner så mycket man tror ska behövas.

Sen är Sandra väldigt positiv till allt, och blir glad och vill. Det gör det ännu svårare att bromsa, eller veta vad som är lagom. För utan utmaningar utvecklas hon ju inte heller. Det är en balansgång mest hela tiden.

Just julen är ju väldigt känslig och hon är så medveten att hon kan stressa upp sig utan att man gör något. Men vi pratar om det här hela tiden, alla som är runt Sandra så nu får vi vara lite extra noga med att inte fylla på med mer ”jul” och hoppas att stressen lägger sig.

Igår kändes det som söndag hela dagen och det berodde säkert på att Sandra hade varit hemma i två dagar, men idag är det iaf lördag och dagen blir väl som lördagar brukar bli, antar jag. Godis och chips ska klämmas in bland alla vanliga rutiner och vips så är det söndag på riktigt ;)

Må fint och glöm inte att hinna njuta!

♥ Kram ♥

Lindrig sjuka

2011-12-02T06:11:00.000+01:00

Det verkar inte vara någon större fara med Sandras förkylning än så länge och vi hoppas förstås att det inte blir värre så hon kommer iväg till skolan och korttids på måndag. Det ser lovande ut, men man vet ju aldrig.

Igår tog Göran och Sandra en biltur så jag kunde dammsuga, för det undviker vi när Sandra är hemma. Hon blir stressad av ljudet och skulle lätt få utbrott då. Jag hade ju tänkt få det avklarat när hon var i skolan, men det blev ju inte så, riktigt.

Efter bilturen jobbade vi lite med datorn och testade den nya bokstavstavlan som fungerade jättebra.

Här kan jag enkelt visa vilken bokstav Sandra ska skriva utan att hon känner att jag kommer för nära och inkräktar. Det var toppen, helt enkelt!

Jag har bara plastat in en liten ram, lagom för en bokstav i taget, och sparat tillräckligt mycket plast på ena sidan så att jag har något att hålla i.

Sen har jag en ram till, som är ituklippt, så jag kan rama i ett helt ord. Det ligger på bordet här.

Men nu har julstressen börjat smyga sig på. Det behövs ju väldigt lite jul för att det ska bli för mycket jul. Hemma har vi ingenting, men helt utan jul är ju inte omvärlden så här års. Det blev pepparkakor på korttids och ljusstöpning i skolan, och dessutom adventsljusstakar.

Det räckte för att få igång julsnurren i Sandras huvud. Så igår kväll svämmade det över av jul och annat som så klart slutade i ett utbrott. Vi skalar av så mycket vi kan, men helst skulle man bo på en öde söderhavsö hela december.

Sandra kommer ju ihåg hur det brukar vara, så det är inte alltid det räcker med att vi låter bli att berätta. Hon kan ordningen och vet vad som väntas. Bl.a. att vi brukar åka till assistansbolaget på lite julmys och då har dom julklappar under granen som är till kunderna, dvs bl.a. till Sandra.

Dom har julmys med julbord och paketutdelning för alla, men det kan inte Sandra vara med på, så vi brukar åka dit och ha ett eget litet anpassat fika, vilket har fungerat jättebra. Men tidigare har hon inte haft förväntningarna innan, så vi får väl se hur det går den här gången, om vi ens kommer dit.

Julmys på Svensk Personlig Assistans 2009

Vi kan inte berätta om det för henne redan, för vi ska inte dit förrän den 22:a, och den väntan är alldeles för lång. Men hon fattar ju att det ska komma, så det stressar henne nog mer än själva julen för tillfället.

Vi hoppas på en lugn dag och en pigg Sandra. Och lite jobb till mig skulle sitta fint… Ha det så bra, ni som läser!

♥ Kram ♥

Dags att sjuka lite igen då

2011-12-01T06:25:00.002+01:00

Jag gjorde absolut ingenting intressant igår! Slappade och drack kaffe var väl ungefär vad jag ägnade mig åt när jag hade gjort dom förberedelser jag var tvungen att göra innan Sandra kom hem.

Damen verkar ha haft det bra och hade pepparkakor med sig hem, som hon hade bakat på korttids. Det passar ju bra, för hemma kommer vi inte att baka eller göra nånting annat som har med julen att göra.

Men nu blir hon hemma ett tag, för hon har gått och blivit förkyld, vi får väl se hur det utvecklar sig. Vi hoppas att det inte blir så långvarigt som det blev för mig, utan att hon hinner med några skoldagar till innan det är lov och ledigt. Ibland känns det som att loven kommer för tätt.

Hon trivs ju bäst med vardag och skola/korttids och ibland räcker det med en helg för att det ska bli oro i ledet.

Men nu är hon inställd på att bli hemma åtminstone den här veckan, och hon protesterade inte alls när jag sa det, vilket tyder på att hon själv känner att hon inte riktigt orkar.

Hur dagen blir beror dels på hur Sandra mår och vad hon orkar, och dels på om jag ska jobba eller inte. Det får jag veta före klockan tio och Sandra får inte veta nånting förrän det isf är dags.

Jag hoppas ju på jobb, för förra månaden blev det bara 1,5 timme, vilket delvis beror på att jag inte har kunnat jobba så många dagar. Än så länge har jag sagt ifrån mig jobb när vi har korttids, eftersom det är dom enda dagarna jag är ledig på, sen har det ju varit lite sjukstuga här ett tag.

Nåja, vi får väl se hur det blir framöver. Lite lagom med jobb är vad jag önskar iaf. Ska jag inte jobba idag så blir det nog lite datorjobb med Sandra, om hon orkar. Det hinns ju bara med när hon är hemma från skolan så då vill man passa på.

Vilken tur att vi vet hur det brukar bli, och ser till att få julklappar klara i tid. Ja, vi försöker iaf för det mesta. Är Sandra fortfarande sjuk på måndag, när det egentligen är korttids, så hade det blivit svårt att hinna med allt som vi bara hinner när det är korttidsdagar. Sen är det ju skönt att slippa julruscha i sista minuten.

Jag önskar er som är kvar och kikar in ibland en fin dag.

♥ Kram ♥

Julshopping

2011-11-30T08:32:00.000+01:00

Sådärja, då har vi fixat dom flesta julklapparna vi behöver. Vi kom ju på att Sandra behöver en ny korttidsväska, så det kollade vi efter och hittade den här!

Inte vidare snygg, tycker jag väl, men Sandra kommer att älska den, och det är ju huvudsaken. Hon älskar nämligen skor… Dessutom var det halva priset på den, antagligen för att den var så ful ;) Det är inte så ofta man hittar det man behöver som både är nersatt och liksom helt rätt bara.

Sen önskade hon sig röda kängor, men det behöver hon inga och eftersom hon älskar skor så kommer hon bli glad över ett par varma Gore-Tex gympaskor också, med iaf lite rött på. Vi är nämligen glada om vi hittar stadiga skor med kardborrband, så att välja färg dessutom är lite överkurs.

Och strumpor går ju alltid åt och blir lite klappar av. Sandra vill nämligen ha många paket, sen vad dom innehåller är inte lika viktigt. Men vi hittade lite smått och gott som blir bra paket åt damen.

En ny badrock behöver hon också, för vi har väl köpt lite för billiga tidigare så den ena trådar sig och den andra luddar och Sandra gillar ingen av dom eftersom hon inte fixar trådar och ludd. Så vi ska köpa en i bra kvalitet, men det fanns bara XS kvar så vi får leta vidare.

Vi hittade lite till oss själva med, som Sandra ska få slå in om hon behöver ha lite sysselsättning på julaftonens förmiddag. Det är skönt att ha det i stort sett klart redan, för man vet aldrig när man hinner till stan nästa gång. Det räcker ju med att Sandra blir sjuk så är det kört.

I eftermiddag kommer damen hem, och till dess har jag en skön egen dag för Göran ska jobba, och här finns inga större måsten att klara av. Lite förberedelser inför eftermiddagen bara, och dammsugning. Så det blir lite slappa och må gott, tror jag bestämt.

Hare fint!

♥ Kram ♥

Lagom tid

2011-11-29T08:04:00.000+01:00

Morgonen igår blev ju inte precis jättelugn, trots att jag kom upp i tid, och hann få klart innan Sandra skulle upp. Allt var frid och fröjd och Sandra var glad, ända tills hon nös.

Då började hon blöda näsblod, och sen kom ett utbrott och ”vill inte ha frukost” och hejåhå å byta kläder. Men efter en halvtimma var friden tillbaks och som tur är har jag ju såna händelser med i beräkningen så vi hann utan stress ändå.

Stressa går nämligen inte, så det gäller att räkna med en del extra tid för utbrott eller andra oförutsedda händelser som kan tänkas komma i vägen för rutinerna.

Men inte för mycket tid, för det blir inte heller bra. För lång väntan stressar så det bästa är att anpassa tiden så bra det bara går. Sandra förstår ju inte tid, så det hänger på mig att få det lagom.

Anna A undrar om Sandra kan lära sig att gå upp själv och göra sin egen frukost på morgnarna. Jag har svårt att tro det, men man ska aldrig säga aldrig. Jag känner hennes begränsningar, men vill inte påverka dom, liksom.

Man får ta ett litet, litet steg i taget vartefter hon är mogen, och se hur långt man kommer. Just nu är vi långt ifrån det steget. Innan vi kan börja träna på att kliva ur sängen själv, måste vi få henne att förstå när det är dags att kliva upp. Annars har vi en som går upp mitt i natten ;) Och innan det går så måste hon förstå tiden.

Patricia, ja det stämmer ang. dataprogrammet som Sandra har. Hon skriver t.ex. väska och då kommer en bild på en väska så fort hon gör mellanslag. När hon skriver mamma kommer en streck-”gubbe” med kjol och när hon skriver pappa kommer en med byxor. Sen byter jag ut bilderna efteråt, så det blir bild på Göran och mig istället. Men det går att få dom att komma automatiskt och det ska jag få hjälp med av skolan, för jag har inte lyckats lista ut hur man gör.

Det är verkligen ett bra datahjälpmedel och ska ju användas i första hand till kommunikationshjälp, men vi utvecklar det lite till och tränar bokstäver samtidigt. Sen får vi väl se om just bokstavsträningen går hem hos damen, men det skadar ju inte iaf, så länge hon tycker att det är roligt.

När Sandra hade kommit iväg igår åkte Göran och jobbade, så jag fick en lugn och alldeles egen dag, vilket är skönt lite då och då när man nästan aldrig är ensam. Jag skulle nog krypa ur skinnet om jag var ensam för ofta, men ett visst behov har jag av det ibland.

Senare på kvällen hade vi det mysigt med musik, tända ljus, vin och ost :) Det gick ingen större nöd på oss, med andra ord. Idag blir det stan å shopping för hela slanten.

See you later alligator!

♥ Kram ♥

Den osynliga bredvid-hjälpen

2011-11-28T05:33:00.000+01:00

”Igår” fick en rivstart då jag försov mig 2,5 timme! Inte bra att vakna strax före åtta när man behöver gå upp senast halv sex. Dessutom var Sandra vaken före mig…

Men ett inlägg blev det ändå, för det var klart dagen innan och bara att publicera. Jag har ju sällan tid att sitta vid datorn några längre stunder i taget, så jag skriver alltid lite då och då under dagen, och brukar för det mesta ha inlägget klart på kvällen, så jag bara kan justera det sista och publicera det på morgonen sen.

Vad sägs om lite färska smultron till Advent?..

Nåja, igår då. Eller egentligen började det väl redan kvällen före, för Sandra somnade inte förrän vid ettiden på natten och inte jag heller då. Så det, och min envisa förkylning, var ju orsaken till att jag inte vaknade i tid igår morse.

Tyvärr behövde inte Sandra sovmorgon, tydligen. Eller, hon sov nog nån halvtimme längre än vanligt, kanske. Vad vet jag, jag sov ju… ;) Annars har det hänt ett par gånger att jag har försovit mig (dock inte 2,5 timme…) samtidigt som hon har tagit sovmorgon, och då går det ju bra.

Igår blev det stressigt, och lite fel start även för Sandras del, eftersom jag inte hann förbereda allt innan hon kom upp. Men det ordnade sig tillslut och vi fick i oss frukost båda två. Pjhu!

Sen varvade vi ner lite medan Sandra ville se en film, och det var ju skönt så man hann vakna till lite innan det var dags att packa korttidsväskan. Numer vill ju Sandra vara med och packa den, och det får hon ju så klart. Bara det att jag måste hinna förbereda det först. Allt som Sandra ska vara med på måste förberedas, så hon kan göra så mycket som möjligt ”själv” när hon väl gör, liksom.

Man får nämligen inte vara för nära, men hon behöver hjälp. Så det gäller att bereda vägen rätt och finnas till hands lagom. Så när det gäller korttidsväskan då, t.ex. så måste jag ta fram allt, och lägga det i olika högar så tydligt det bara går.

Påsarna här är märkta med tisdag, onsdag, extrakläder, sovkläder och underkläder.

Sen packar Sandra ner dom olika klädhögarna i dom olika påsarna som är märkta med rätt dags färg, och jag måste ju säga vartefter hur hon ska göra.

Det är så roligt när man hittar ett sätt så Sandra ”kan själv” även fast man hjälper henne, liksom. Målet är att hon ska vara så delaktig det går i sitt eget liv, även fast hon behöver hjälp med i stort sett allt. För även dom saker hon ”kan själv” är ju förberedda och det hon gör behöver ”sättas igång” eller hur man nu ska förklara det på ett bra sätt.

Utan hjälp skulle hon inte ens kliva ur sängen på morgnarna, även fast hon rent fysiskt går upp själv. Men inte utan att man har berett vägen på rätt sätt. Och när det låser sig så låser det sig, så man måste finnas där i bakgrunden precis hela tiden.

Det är när Sandra funkar och inte ser ut att behöva hjälp som man har lyckats och det är då det ligger som mest jobb bakom.

Angående chokladbollsbilderna i gårdagens inlägg så ska jag förtydliga lite. Det var inte Sandra som valde bilder, utan dom kommer upp automatiskt medan man skriver. Så till nästa gång ska jag ordna så vår egen bild på chokladbollar kommer upp, eftersom det inte fanns med i programmets bildbank.

Än så länge kommer inte dom egna fotona upp automatiskt, men jag ska få hjälp att fixa det från skolan som har samma program. Det kommer att bli kanon :)

Igår fixade vi lite justeringar för att det ska bli så smidigt som möjligt när Sandra skriver framöver. Att ha olika lappar för alla möjliga ord funkar inte så bra, eftersom det blir väääldigt många ord. Så nu har jag skrivit ut dom ord och meningar som jag tror att vi kommer ha mest användning av, och försökt få lite ordning på alla ord så det går att kombinera olika meningar utan att man måste leta och bläddra för mycket.

Sen skrev jag ut ”tangentbordet” och Göran ramade in och fixade så det kan stå bredvid Sandras dator. Det är meningen att jag ska kunna visa orden och bokstäverna på ett tydligt sätt för Sandra, så att hon kan leta upp rätt bokstav och skriva orden ”själv” utan att jag hjälper till mer än nödvändigt.

Hon kan ju inte läsa och skriva, men med rätt hjälp så går det bra ändå, och hon blir så självständig hon kan bli, trots all hjälp hon behöver. Det är jätteroligt när man hittar ett bra sätt, och belöningen (för mig) blir ju att Sandra tycker det är roligt och förstår hur hon ska göra. Det är verkligen en kick när jag ser Sandra jobba och utvecklas.

Nu är det hög tid att förbereda morgonen här, innan Sandra ska väckas, så det blir lite mer ordning än igår. Ha en fin dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

Bollar i sängen

2011-11-27T08:26:00.000+01:00

Efter en välbehövlig sovmorgon klarade Sandra lördagen med födelsedagsfirande riktigt bra. Visst var hon lite skör och hade nära till gnäll, men värre än så var det inte så vi fick en lugn och bra dag med både paket och fika.

Sandra har fixat paket och tagit fram chokladbollarna.
Dax att sjunga.

Hjälpa till att öppna det nyinslagna paketet, så klart.
Ja, först berätta vad hon har slagit in... :)

Sen prova pappas nya, snygga skor.

Sandra och Göran hann ut en liten stund efter maten och efter fikat blev det lite datorjobb med en hel del att skriva för Sandra.

Ja, chokladbollar blev väl inte jättebra… Där får jag se till att ordna med ett foto innan nästa födelsedag. Men det är Sandras humor, så hon skrattade gott åt bilderna som kom upp :)

Nästa gång kommer den här bilden när Sandra skriver
CHOKLADBOLLAR :)

Ja, det var väl vad som hände igår, förutom dom vanliga lördagsbestyren, och det räckte ju gott och väl, särskilt med tanke på att Sandra fortfarande var trött efter tandläkarbesöket i veckan.

Men i jämförelse med för några år sen så har vi gjort väldigt mycket. Då hade vi fått flytta födelsedagen till en annan dag, någon vecka då vi inte hade nånting annat utöver vanlig vardag.

Förresten räckte det med jul för Sandra på den tiden. Den oron började redan efter det att hon hade fyllt år i oktober… Men det har ju blivit jättemycket bättre nu och förra året var hon inte sjuk en enda gång på hela december! Jo, hon åkte på nån förkylning, men ingen stressjuka.

Tack vare att vi inte hade nån jul alls hemma förrän det var julafton, och så blir det i år med. Inte ens en adventsljusstake i fönstret! Trist kan tyckas, och visst saknar jag det, men en lugn jul uppväger ju.

Just ja… till er andra då… Trevlig 1:a Advent!

♥ Kram ♥

Lite trötter

2011-11-26T06:20:00.000+01:00

Morgonen igår gick bra och det verkade som om Sandra hade sovit ikapp sig under natten. Hon sa själv att hon mådde bra igen och undrade varför hon var yr i huvudet dagen innan. Nu vet jag inte om hon var yr eller bara trött, men huvudsaken att hon mådde bra igen.

Hela morgonen gick som sagt bra och Sandra var lugn och nöjd. Men precis när hon skulle gå in i taxin började underläppen puta, vilket tyder på att hon ändå var trött fortfarande. Men jag låtsades inte om nåt och hon kom iväg utan tårar.

I skolan var det skört och den skörheten satt i när damen kom hem också. Så visst var hon trött, det märktes. Men konstigt hade det väl varit annars… Skönt med lite helg och sovmorgon nu då.

Något jobb blev det inte för min del igår, men det gjorde just inte så mycket. Visst ville jag jobba, men samtidigt var det lite skönt att ta det lugnt också, och hoppas att förkylningen vill ge sig under helgen.

Göran kom med ett kuvert till mig, för jag hade namnsdag, minsann. Ja, nu brukar vi inte fira så värst, men om vi kommer ihåg så ger vi nåt till varandra på namnsdagar. Jag fick en lotto-rad, och jag har länge pratat om att jag skulle vilja ha en stående rad. För är man inte med nånstans så kan man ju aldrig ha en chans att vinna nåt, liksom. Så jag har tänkt att det skulle vara roligt att iaf ha en liten chans då…

Idag blir det däremot lite mer firande, för Göran fyller år. Sandra ska få veta det när hon vaknar och efter frukosten ska hon få slå in ett par skor och sen blir det chokladbollar i sängen. Ja, det hör till, nämligen! Ingen födelsedag utan chokladbollar och paket i sängen här inte :)

Men hon får sova ut först, eftersom hon var så trött igår. Så jag passar på att få lite egen tid med mitt kaffe och datorn en stund innan det är dags att förbereda det sista här.

Trevlig lördag på er!

♥ Kram ♥

Tandläkarbesök

2011-11-25T05:40:00.000+01:00

Det blev inget jobb igår, och det var väl lika bra. Dels gör det inte så mycket att det blir lite lugna dagar när man inte är på topp, och dels underlättade det eftermiddagens tandläkarbesök att vara två hemma.

Men usch vad trött jag var innan Sandra kom hem. Jag önskade att någon kunde ta tandläkarbesöket åt mig, och lite spänd är man alltid över hur det ska gå. Visst hade Göran kunnat, om han var tvungen, men det är bara jag som har gått med henne varje gång, så för allas skull, men mest för Sandras så klart, var det smidigast att vi gjorde som vi brukade.

För ett år sen hade vi vinter

Och vilken tjej! Hon var helt otroligt duktig och gissa en mamma som var stolt :) För det första brukar hon vara trött och skör efter skolan, så förut har vi undvikit att göra nånting alls utöver alla vanliga eftermiddagsrutiner när hon har kommit hem.

Vi har testat några gånger på sista tiden och senaste gången var när hon skulle till frissan, och det gick också jättebra. Tänk vad det underlättar att kunna ta såna tider efter skolan och slippa ta ledigt dom dagarna.

Nåja, tandläkaren var det. Det hände en hel del som kan orsaka låsningar och utbrott, och det började med att det kom en familj med en liten pojke i fyraårsåldern precis samtidigt som oss. Andra barn är jobbigt för Sandra och det räcker med att dom far runt för mycket eller låter en massa, och om nån blir ledsen så börjar Sandra storgråta hon med.

Jag hörde att pojken sa till sina föräldrar att han skulle leka i väntrummet och då var det bara att bereda vägen rätt på en gång. Dom gick in före och jag förberedde Sandra på att vi inte skulle sitta på den sidan där leksakerna var, där Sandra alltid har varit och lekt vid tandläkarbesöken förut.

Jag sa att vi ska sitta i soffan och titta i tidningar. Och hon var med på noterna direkt och fortfarande lika lugn och glad, pjhu! Nu är barnsidan i samma rum, det är bara en spalje som markerar vilken sida leksakerna ska vara på, så lugnt var det ju inte även om pojken lekte jättefint. Men för Sandra kan det räcka gott och väl för ett utbrott att ett barn leker där hon brukar leka…

Han körde runt på en bil och åkte då och då förbi sin pappa som lekte bensinstation. Sandra kikade på dom och verkade tycka att det mest var roligt. Men det behövs inte mycket så jag var ju beredd hela tiden.

Mycket riktigt körde han över sin egen fot och hade ju kunnat börja gråta där ett tag om inte föräldrarna hade skojat bort det så bra. Sandra hörde ju att han gjorde illa sig, men blev lugn igen när hon såg att han lekte vidare. PJHU!

Till råga på allt så var dom försenade så vi satt och väntade tio minuter extra, vilket också kan utlösa stress och utbrott. Eller låsningar när det väl är Sandras tur. Men inte heller det påverkade damen den här gången. När hon blev uppropad bara reste hon sig direkt och skuttade glatt in till undersökningsrummet och upp i stolen.

Tandläkaren är jätteduktig och känner till Sandra. Det är helt fantastiskt vilket bemötande vi får där, och så bra det funkar! Det är såå skönt! För även om Sandra kommer att behöva sövas ifall det blir lagningar framöver så underlättar det enormt att hon fixar att undersökas utan sövning.

Hon tycker inte om att ligga på rygg, så i början satt hon upp, men det är svårt att se tänderna ordentligt då. Hon får alltid en extra kudde att luta sig emot och igår bara la hon sig! Så skulle hon ha giraffen i knät, den som alltid sitter på hyllan där inne :)

Ja, så gapade hon så fint (ja, om man jämför, för att gapa är svårt) och fick tänderna putsade. Efter det fick hon en sug i munnen och det har hon inte fixat förut, men det gick jättebra det med. Tandläkaren blåste och lackade alla tänderna och alltihop tog tio minuter! Och gick jättebra!

Sen fick giraffen hoppa upp på hyllan igen och Sandra fick välja en tandborste och var redan på väg ut innan jag hann säga tack och hej :) Inte en enda låsning nånstans!

Men sen gick musten ur. När det var dags för kvällsrutiner sa Sandra att hon inte orkade tvätta händerna, så jag borstade bara hennes tänder så fick hon lägga sig sen. Och jag tror hon somnade bums. Jag hörde inte ett knyst från henne på hela natten och hon sover än, men ska snart väckas. Vi får väl se om hon har sovit bort tröttheten eller om hon behöver lite ledigt.

Hon blev ju sjuk av sånt här förut, men nu brukar hon fixa att sova ikapp sig och det är ju toppen. Men ibland kan hon behöva lite ledigt ändå, för att inte bygga på tröttheten.

Tack så mycket till Photo by Maria som hjälpte mig med bakgrunder. Nu har jag nyss bytt så nu får väl min blogg vara lite julig ett tag, men sen ska jag testa en annan bakgrund. Skoj med lite variation :)

Ha en riktigt skön fredag, och trevlig helg, gott folk!

♥ Kram ♥

En vanlig dag

2011-11-24T07:16:00.000+01:00

Det verkar som om kommentarsproblemet löste sig igår, tack för hjälpen, ni som testade med kommentarer :)

Gårdagen blev en lugn dag och jag kände mig lite halvrisig. Det är förkylningen som inte riktigt vill släppa taget, men det ska väl ge sig vad det lider. Är det inte värre än så här så står man väl ut, även om jag helst vill krypa ner i sängen vissa dagar.

Igår höll jag igång med hjälp av Alvedon, nässpray och hostmedicin och att jobba 1,5 timme gick ju bra.

Göran tog emot Sandra när hon kom hem och hon var lite trött, som hon brukar på onsdagar efter att ha varit hemifrån sedan måndagen. Hon brukar längta hem lite, och det är ju trevligt. Jag menar, hon trivs ju annars bäst när det är skola och/eller korttids, och tycker att hemma är trist. Så det känns ju skönt att hon längtar lite efter oss ibland :)

Hon hade iaf haft det bra och varit nöjd mest hela tiden av vad man kunde läsa i kontaktboken, så det har nog inte gått någon större nöd på henne när hon har varit iväg.

När jag kom hem satt Sandra i badet och ville veta vad jag och barnen på dagis hade gjort :) Men hon nöjde sig med att jag sa att vi hade lekt. Resten av kvällen flöt på utan problem men i morse var damen trött och började dagen med ett utbrott. Återstår att se vilket håll det går åt.

Efter skolan ska hon till tandläkaren och vi får väl se om det är Göran eller jag som går dit med henne. Det beror på ifall jag ska jobba eller inte och det får vi reda på under förmiddagen. Sandra vet inget om nånting än, men tandläkaren tycker hon är lika roligt som alla andra utflykter, så det går säkert bra om hon bara inte är för trött.

Ha nu en fin dag, ni som kikar in här.

♥ Kram ♥

Kommentarer

2011-11-23T10:28:00.000+01:00

Jag har fått veta att en del kommentarer inte når fram, så om det är några av er som skriver kommentarer som inte publiceras så beror det på nåt fel nånstans och jag har inte sett till dom alls. Ni som känner mig får gärna tala om ifall ni har märkt något sånt. Jag har inte tagit bort några kommentarer iaf och jag ska kolla om jag hittar nån orsak till felet.

Dagens inlägg finns här under :)

♥ Kram ♥

En hel massa tid att hinna på

2011-11-23T09:09:00.003+01:00

Vad skönt det är att bara vara ledig utan några planer. Så mycket vi har hunnit ikapp dom här dagarna :) Ja, det finns ju hur mycket som helst, men nu är vi iaf ikapp med det mesta av det överhängande. Fortsatt rensning av garderober och kontor återstår dock av dom överhängande punkterna…

Men vi har iaf betat av en hel del, och det känns kanon. Lagat/bytt ut trasiga schemabilder, rensat bort en hel del av Sandras gosedjur, fixat med hennes dator, rensat bort urvuxna skor och stövlar, fått in fotona sen i somras i pärmar, fixat födelsedagspresent till Göran och tom hittat ett par julklappar till Sandra…

Ja, så frissan och en hel del mys å bastu och kvällsgott så klart :)

Nu gäller det bara att fortsätta beta av, så ska vi nog snart hinna fundera på den där ”Halv åtta hos – tävlingen” som några har väntat på sen i våras, eller nåt. Kanske kommande vår?...

Idag har vi inte heller några större planer mer än att jag ska jobba nån timme i em, så lagom till Sandra ska komma hem pyser jag iväg och lämnar assistansen åt Göran. När jag kommer hem igen är det bara kvällsrutinerna kvar, och dom brukar Göran ta på onsdagar, men vi byter eftersom han tar eftermiddagen.

Jeannette undrar hur det är med utbrotten. Om dom har blivit färre eller om jag inte skriver om dom. Dom har blivit färre. Just nu är Sandra i en jättebra period och då mår hon bra och fixar mer, så just nu är det knappt några utbrott alls utan livet bara flyter. Små svackor och vissa dagar med lite trött och skör, det är allt för tillfället. Ja, i det stora hela då.. :)

Må så gott!

♥ Kram ♥

Mera dator

2011-11-21T05:59:00.000+01:00

Igår tjatade Sandra om mat redan efter frukosten. Anledningen till det var ju säkert att hon skulle skriva på datorn efter maten… Men hon fick snällt vänta tills det var dags för lunch innan vi åt.

På förmiddagen packade vi korttidsväskan så hon hade lite sysselsättning och efter maten ville hon plötsligt ta en biltur och tyckte att det var helt okay att vänta lite till med datorn. Hon är van vid att det är lite pappa-tid efter maten då dom brukar gå ut eller ta en sväng med bilen, så det var säkert därför.

Men det gjorde ju inget, för då hade hon lite mer att skriva om. Så medan Göran och Sandra var ute och åkte bil, fixade jag fler lappar som hon behövde ha att titta på när hon skulle skriva sen.

PACKAT, VÄSKAN, TILL, KORTTIDS

ÄTIT, KYCKLING, MED, CURRYSÅS, OCH, POTATIS

PAPPA, OCH, JAG, ÅKTE, BIL

SANDRA, HAR, ÄTIT, GLASS

Sen klistrade vi in både dagens och gårdagens små ”dagboksanteckningar” i kontaktboken till skolan. Vad roligt det är! Sandra är jätteintresserad och vi har ju fått hjälpmedlet tack vare att det hjälper till i kommunikationen, men på köpet blir det ju en massa bokstavsträning också.

Nu är ju inte vårt mål med träningen att hon ska lära sig läsa, men man vet ju aldrig. Hon tycker att det är roligt och då kör vi på och ser vart det leder. För oss är det viktigaste att hon får vara delaktig i sitt egna liv och att hjälpa henne att få en helhet och ett sammanhang. Och att hon kan berätta vad hon har gjort känns bra! :)

Idag blir det en del småplock och fix som behöver göras här. Sånt man äntligen får tid över till när man inte har nånting planerat på hela dagen. Få ordning på foton, fixa schemabilder, lite små justeringar i Sandras dator och sånt som inte är jobbigt men tar massa tid. Skönt att ha den tiden idag! :)

Ha det bra!

♥ Kram ♥

Datajobb

2011-11-20T05:44:00.000+01:00

Det blev en bra lördag, med en nöjd Sandra som var tillfreds och på gott humör mest hela tiden. På förmiddagen fick hon göra pizza som vi käkade till lunch.

Och efter maten gick hon ut i solen med Göran och Sune medan jag förberedde lite pedagogiskt datajobb åt henne tills hon kom in igen.

Såå lyckat! Sandra tyckte att det var jättekul att skriva, och jag fick lägga in foton i efterhand eftersom vi inte fått ordning på det än, men det gick bra. Det är ju inte alltid att man får lägga sig i för mycket annars, när damen jobbar…

Jag skrev ut texten först, så hon skulle ha en förebild att titta på.

Sen klippte jag ut varje ord och vek lappen så en bokstav i taget blev synlig.
Jag ljudade ordet och sa vad bokstaven heter, sen letade Sandra upp den.

När vi var klara med gårdagens lilla ”dagbok” så ville ju Sandra fortsätta ett tag till, förstås. Så hon förde över en massa djur som vi sen skrev ut.

Efter 7 sidor avslutade vi.

Sen klippte Sandra ut alla djur.

Resten av eftermiddagen flöt på med vanliga lördagsrutiner och andra rutiner, och vad det blir av idag vet vi inte riktigt än. Ja, lite vanlig planering har vi ju förstås, men sen vet man aldrig vart det slutar.

Sandra vill iaf jobba mer med datorn så hon ska få hjälpa till att packa korttidsväskan på förmiddagen, tänkte jag. Så hon har nåt att skriva dagbok om sen, lixom.

Ha en kanoners söndag!

♥ Kram ♥

Lite om det ena och det andra

2011-11-19T07:37:00.000+01:00

Jag känner mig inte riktigt i form, måste jag säga. Så jag tar det ganska lugnt men allt annat flyter på bra och jag är inte värre än jag orkar hänga med i vardagen. Bara lite småfebrig och halvseg men det finns ju Alvedon, hostmedicin och nässpray som bra hjälp mot det.

Vi ska testa datorn i helgen så jag lär väl återkomma sen, och berätta hur det gick. En på skolan har lovat hjälpa mig per telefon framöver, när Sandra inte är hemma, så jag får ordning på fotona i programmet, men till dess får vi nöja oss med att det kommer symboler när Sandra skriver.

Om ni missade inlägget där jag visar datahjälpmedlet så kan ni klicka HÄR och programmet som Sandra ska skriva i heter SymWriter. Det är så många namn hit och dit att jag blandar ihop vad som är vad.

Hursomhelst ska det bli spännande att se hur det kommer funka och om det blir så bra som vi tror att det ska bli. Återkommer, som sagt.

Så mycket mer har jag inte att komma med för tillfället. Nästa vecka har vi en lugn korttidsperiod utan något inbokat, förutom ett frissabesök, och det känns skönt nu när man inte är på topp.

På onsdag ska jag jobba ett par timmar på eftermiddagen, och till dess hoppas jag att jag mår bra. Annars går det säkert bra ändå, eftersom det inte är en hel dag.

Jag fick veta att fåglarna i förra inlägget heter Sidensvans. Tack för det! Dom är fina, tycker jag. Och vääääldigt många… Dom verkar gilla bären vi har i en buske här, och Sune gillar att spana i fönstret, förstås :)

Så avslutar jag med en fin tavla som jag fick av min fina vän Birgitta.

Hon har målat av det här fotot.

Det hittade hon på min fotosida, Amatörfotografen, på Facebook. Gå gärna in och gilla den sidan, det skulle jag gilla :) Fotot ska jag beställa en förstoring av och sen ska både det och den fina tavlan ramas in och hängas upp. Tack Birgitta! ♥

Nu önskar jag mina läsare en skön helg!

♥ Kram ♥

Lever livet och har det bra :)

2011-11-18T06:13:00.000+01:00

Jahopp, då var det vardag igen då, men imorrn är det redan helg. Inte alla som har två helger på samma vecka och dessutom ledigt mellan helgerna :) Ja, ledig mellan helgerna är jag ju inte varje vecka, precis. Det var första gången på väldigt länge som Göran hade ansvaret på morgonen en skoldag. Så det var allt lite spännande att se hur det skulle gå.

Inte så att jag tvivlade på att Göran skulle fixa det, utan mer att Sandra skulle reagera på förändringen. Samtidigt vet jag att hon har en bra grundtrygghet nu, och klarar förändringar om dom inte sker för ofta, och är förberedda ordentligt. (Förberedda av oss vuxna alltså, Sandra får ju i regel inte veta något innan) Då tycker hon oftast bara att det är roligt.

Och bra hade det gått, alltihop. Sandra har varit strålande glad och alla rutiner har funkat utan minsta bekymmer. Så skönt att det funkar med ändrade rutiner och olika personer nu, för så har det ju inte alltid varit. Men tack vare att vi har varit lyhörda på Sandra och inte stressat fram något, utan låtit henne bli trygg i det lilla, lilla först innan vi har byggt på, ja då har hon en stabil grund att stå på och faller inte när det blåser till lite.

Nån som vet vad det här är för sort?

Hur har då jag haft det? Ja, alltså helt fantastiskt kul och inte helt nyktert frampå nattkröken… Först blev jag hämtad på campingen där jag hade installerat mig i husbilen och vi hade en liten ”förfest” med glögg och pepparkakor och lite annat smått och gott.

Efter det blev det buss till ett mysigt ställe och vi var väl ca 25 pers. Väl framme blev det välkomstdricka, vad man nu ville ha av vin, öl eller cider innan vi delades in i lag och hade en slags 5-kamp kan man väl kalla det. Jätteskoj var det :)

På det blev det en supergod trerätters med hemgjord ravioli och trumpetsvamp till förrätt, vildsvin till varmrätt och efterrättsbuffé och ostbricka till efterrätt. Ja, sen var man ju ganska mätt, kan man säga.

Vildsvin med morotspuré

Några av oss fortsatte festandet på krogen men vid ettiden rullade taxin in på campingen och jag somnade gott efter en mycket trevlig kväll.

Stort tack till Svensk Personlig Assistans som är så mån om sin personal och fixar så bra. Man känner sig uppskattad och har en så fin samhörighet som betyder väldigt mycket när man annars har ett ganska ensamt jobb. Jag är så glad att vi har er!

För övrigt har min förkylning fått ny fart, så det blir en lugn dag idag. Göran ska jobba och Sandra ska till skolan och jag ska ringa och säga ifrån eventuella vikariat för dagen. Jag är inte så pigg men det beror inte på festande längre ;)

Önskar er en fin dag och skön helg!

♥ Kram ♥

Ledigt fortfarande

2011-11-16T07:04:00.000+01:00

Knappt hann jag publicera gårdagens inlägg förrän dom ringde från korttids och berättade att Sandra inte mådde så bra. Hon var blek, yr och ville hem.

Vi bestämde att avvakta lite och se hur det skulle utveckla sig. Morgnar är ju inte hennes bästa stund på dygnet, precis. Och det vände, som tur var, innan det var dags för henne att åka till skolan, så hon kom iväg som planerat.

När vi väl fick veta det åkte vi och handlade. Inga roligheter, utan bara vanlig mathandling. Det ska ju göras det med. Några julklappar har vi inte hunnit tänka på än, men vi har ju bara Sandra att köpa till, så det ska väl hinnas framöver.

Min hosta har kommit tillbaks, jag som trodde jag var så gott som frisk. Men det är bara att sörpla hostmedicin och gilla läget så ska det väl ge sig så småningom. Kände mig lite halvrisig igår, faktiskt, men hoppas att jag mår bra idag så jag orkar festa som planerat. (Jag låter bli att känna efter, helt enkelt)

Göran hade tid hos tandläkaren igår eftermiddag och fick det avklarat med ny återbesökstid i dec. Han har haft bekymmer med tänderna sen i somras och börjar väl bli lite trött på eländet, men det ska väl ge sig det med, vad det lider.

Idag ger jag mig iväg på roligheter och Göran tar emot Sandra när hon kommer hem. Vi får väl se hur trött hon är och om hon orkar till skolan imorrn. Göran har jobb men får ju boka om det om Sandra behöver ledigt eftersom jag inte är hemma. Det får ju ordna sig, och det gör det ju också alltid på nåt sätt :)

Det var allt för nu. Pernilla hade förresten ett förslag igår, om en större skärm till Sandra. Men det var just en laptop vi ville ha och det räcker gott för Sandras behov. Just nu är det alldeles perfekt så här, hur det utvecklar sig framöver återstår att se.

Men på tal om större skärm… I skolan har dom en häftig grej där skärmen är typ en hel vägg, och där man får använda hela kroppen och kan ”måla” på den enorma skärmen. Den älskar Sandra, men det är ju inget man får som hjälpmedel, precis…

Ha det gott nu, ni som fortfarande är kvar.

♥ Kram ♥

Under har skett!

2011-11-15T07:52:00.001+01:00

Jahadå! Nu minsann!

Det tog sin tid av ”blod” svett och tårar, men nu känns det ändå värt det på nåt sätt, även om det inte är acceptabelt med så mycket krångel och sån tid som det har tagit. Man ska aldrig ge sig! :)

Nu återstår ”bara” att lära sig programmet så kan jag börja jobba med det som det är tänkt. Jag ska få gå en kurs i vår, men hoppas ju komma igång snarast med det vi har tänkt börja med iaf.

Så här långt kom jag, och det räcker för nu.

Flexiboard där man lägger i olika inlägg beroende på behovet.
Man kan t.ex. använda bilder istället för bokstäver.

Dataprogrammet In Print.
När man skriver så kommer en bild upp för varje ord.

Här har jag bytt ut två symboler mot egna foton.

Utskrivet och klart :)

Jag skulle bara vilja att dom egna fotona kommer upp automatiskt också, vilket jag tror att det ska gå, men tills jag kommer på hur man gör så får jag hjälpa Sandra få in dom manuellt.

Hon ska få en förebild att skriva av, har jag tänkt. Jag vet inte än om hon fixar det, men annars får jag hjälpa henne lite. Jag skriver alltså t.ex. ”KRATTADE LÖV MED PAPPA” på ett papper så hon kan skriva av det med hjälp av sitt flexiboard, och vartefter hon skriver kommer bilderna upp.

Sen ska hon få klistra in det i kontaktboken till skolan, är det tänkt. Ungefär så jobbar dom med datorn i skolan också så det kommer nog att bli kanon det här :)

Med posten sen kom den här fina tekningen från finaste Alma och förgyllde min dag. Så glad jag blev! Hon är då en go unge hon, som vill skicka ett fint konstverk till mig ♥

Tack Alma!

Senare på kvällen blev det en kall öl i en varm bastu och sen kopplade vi äntligen in Spotify i stereon och kunde njuta musik, tända ljus och ett glas rött.

Det var allt för igår och ”idag” har just börjat, men handling blir det iaf. Sen ska jag väl kolla igenom om jag har nåt att sätta på mig till imorrn då jag åker på personalfest och lämnar familjen att sköta sig själva. Jag tar husbilen så jag slipper köra hem efteråt :)

Ha en alldeles fantastisk dag!

♥ Kram ♥

Kommer dom idag, tro?

2011-11-14T05:41:00.000+01:00

Nu har Sandra äntligen bytt aktivitet från att klippa i kataloger till att pussla. Hon har haft en väldigt lång klippa-period och det har gått åt väldigt många kataloger så det känns bra med en pussel-period nu, faktiskt. Hoppas den håller i sig ett tag.

Jag fick frågan en gång, varför jag märker alla pusselbitar. Här är svaret:

Sandra tar nämligen inte bara fram det pussel hon ska lägga, utan alla ska vara staplade på hög! Så det händer ju att vi får sortera ibland…

Dagen igår var skör och började med ett utbrott. Sen ett till efter maten, men Göran och Sandra kom ut en stund iaf, och krattade lite löv. Det var nog skönt med frisk luft.

Idag är det ju korttids igen och när damen har kommit iväg klockan åtta så ska jag fixa klart här för dom kommer från Hab redan 8.30 om det nu blir verklighet den här gången. Jag ropar inte hej förrän jag ser det, liksom…

Jag fick ett par frågor från Anna A som jag tackar för, och ska försöka svara på. Hon skriver att hon tycker det vore tråkigt om jag slutar blogga. Tack för komplimangen. Lite respons och lite frågor är väl sånt som gör att det är roligt att fortsätta. Vi får se hur det utvecklar sig.

Frågorna som jag ska försöka besvara är vad Sandra kan idag jämfört med förut och om hon har lättare för människor nu än vad hon har haft.

Vad Sandra kan idag är en svår och stor fråga som jag inte riktigt vet hur jag ska besvara. Sandra utvecklas ju, som vi alla gör, även om det tar lite längre tid för henne jämfört med personer utan begåvningsnedsättning.

Men i det stora hela har hon blivit ”stor” den senaste tiden. Det märks att hon börjar bli vuxen på nåt sätt och hon har fått ett annat språk. Hon har lättare att få ut sina tankar i ord, liksom. Ja, inte alltid, men vi märker en stor skillnad mot för ett par år sedan.

När hon är lugn och mår bra, och inte känner någon press eller några förväntningar, så kan hon väldigt mycket och hon klarar också att säga vad hon tänker och känner på ett annat sätt än förut. Det är väl den största förändringen som vi ser i nuläget och det är fantastiskt att höra henne när hon mår bra, vilket hon oftast gör nuförtiden :)

Den andra frågan, om Sandra klarar människor bättre, är lättare att svara på. Nej! Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärtom. Förut kunde vi göra mer saker bland folk och lättare ta hem gäster, än vad vi kan nu.

Om det beror på att hon har det jobbigare med människor eller om det är vi som ser behoven bättre, och lättare kan läsa av henne, det vet jag inte riktigt, men jag tycker nog att hon har det jobbigare i mötet med andra nu är förut.

När hon var riktigt liten var det egentligen inga problem alls. Hon var t.o.m. lite distanslös och kunde hoppa upp i vilket knä som helst, även okända… På dagis bestämde dom att personalen på andra avdelningen skulle visa Sandra till ”rätt fröknar” när hon sökte kontakt med andra, för att hjälpa henne att hålla sig till personer hon kände.

Hon kan nog fortfarande acceptera kontakt med okända om det sker på ”hennes sätt” men hon fixar inte folksamlingar eller gäster så ofta.

Hoppas du fick svar på det du undrade, annars är det bara att fråga igen :) Nu börjar det bli hög tid att förbereda här innan Sandra ska upp. Jag hör att hon är vaken redan. Ha en fin dag och jag återkommer om hur det går med datahjälpmedlet.

♥ Kram ♥

Bloggtorka?

2011-11-12T07:06:00.000+01:00

Jahaja, jag vet inte om jag har tappat lusten till bloggandet eller om det bara är tillfälligt. Jag har inte ro att varken läsa eller skriva och det i sin tur gör väl att andra tappar intresset för att läsa här. Men jag får se om lusten återvänder så småningom eller om jag har bloggat klart. Det visar sig. Det är ju ingen idé att skriva om lusten inte finns för då blir det nog inget bra.

Hursomhelst så är allt bra här. Göran och Sandra tycks ha sluppit mina baciller, och det tackar vi ju för. Själv mår jag mycket bättre nu och är nog snart helt frisk igen. Hostan på nätterna var värst när Sandra var på korttids, och det var ju tur det, så slapp hon bli störd :)

Det har ju inte hänt så mycket här när man mest har varit sjuk och kanske är det därför jag inte har så stor blogglust. Vi har inget planerat i helgen heller men på måndag händer det äntligen nåt.

Nåt som vi har väntat läääänge på. Men jag vågar väl inte riktigt tro på det förrän jag ser det. Dom ska komma från Hab med Sandras datahjälpmedel! Det ni :) Det ska bli kul att börja jobba med det sen. Meningen är att Sandra, iaf på helgerna, ska kunna ”skriva” lite vad hon har gjort och skicka med till skolan.

Sen har jag nog lite att berätta för er, om hur det fungerar, gissar jag. Spännande och roligt ska det bli hursomhelst.

Jag vet att några av mina vänner väntar på ”Halv åtta hos Gustafssons” och det kommer. När vi är ikapp med allt och har orken, för det har varit nånting hela tiden tycker jag, och har det inte varit nåt så är det nåt annat som man måste passa på med.

Kommande korttids-ledighet lär ju gå åt till dataprogrammet, för det måste vara färdigt att använda när Sandra ska prova det. Då måste jag ha allt förberett och själv ha lärt mig hur det fungerar. Så ska det läggas in bilder också, och det har jag ingen aning om hur man gör, men det ska dom väl visa mig på måndag.

Sen måste det städas lite i vanlig ordning. Och handlas. Och på onsdag ska jag iväg med husbilen och roa mig så då får Göran ta emot Sandra och ansvara för hela ruljangsen fram till torsdag förmiddag sisådär, när jag troligtvis kommer hem igen.

Jag ska på personalfest genom assistansbolaget och den här gången gick det inte att ordna med korttids så då får vi dela på oss. Att Göran skulle jobba och jag festa var ju givet och inget svårt val alls, det är ju jag som lägger schemat här hemma ;)

Närå, vi turas om när vi måste dela oss. Men oftast tycker Göran att han lika gärna kan vara hemma för han vet hur gärna jag vill roa mig. Så Göran gör andra saker, som att åka iväg med husbilen på minisemester då och då, t.ex.

Sedärja, jag lyckades få ihop ett inlägg iaf. Ha nu en skön helg!

♥ Kram ♥

Individuellt

2011-11-11T06:05:00.000+01:00

Det blev inte många knop gjorda på ledigheten igår. Bara lite småfix, tvätt och sånt, annars mest slappa. Det går åt rätt håll med förkylningen iaf, och nu har jag nackspärr! Haha, alltid är det nåt, men är det inte värre saker så får man ju vara glad ändå :)

Jag har märkt att Spotify är ett otyg. Alltså, jag älskar ju att lyssna, men det gör att jag inte kan slita mig, och få nåt annat gjort om dagarna. Vi har ju nån pryl som man ska koppla in och kunna lyssna via stereon, men vi har inte haft tid att fixa det än. Så jag kan bara lyssna inne på kontoret, där högtalarna sitter… Eller så skyller jag bara på det för att slippa städa ;)

Bellan skriver lite i sin kommentar om hur olika våra barn är, tros att det finns så många likheter, och att det är tur vi känner våra barn. Jag tänkte spinna vidare lite på det, för det är så viktigt. Man kan aldrig ”bunta ihop” och tro att ”så här kan vi göra med alla som har autism” Man får aldrig glömma individen och jag skulle vilja påstå att det är ännu viktigare för personer med autism att man har ett individuellt tänk.

Samtidigt föredrar jag ju en verksamhet som är inriktad mot autism. För Sandras del är det nog ett krav, även om jag har mycket bra erfarenheter av korttids som inte har den inriktningen, men fungerar hur bra som helst ändå. Fast dom säger själva att det är ett pyssel att få det bra och det kan jag tänka mig. Dom är jätteduktiga där, måste jag säga.

Rätt pedagogik, förståelse, kunskap och tänk är viktigt och med det följer ju att tänka individuellt. När det gäller det som Bellan kommenterade igår, så är det ju mer vanligt att det är som för Bellans son som behöver förberedas noga och inte klarar plötsliga ändringar i schemat.

Sandra behöver ju också förberedas noga när det är saker hon vet ska ske. Annars blir hon orolig och skör. Men är det förändringar i det vanliga schemat, som att vi skulle till frissan igår, eller om vi ska resa bort eller så, då är det mycket lugnare att låta henne vara ovetande och ha sitt vanliga schema så länge det är möjligt.

Berättar vi sånt i förväg hinner hon stressa upp sig och risken är väldigt stor att hon sen inte klarar att göra det vi har tänkt göra. När hon var yngre blev hon stressjuk och däckade, men nu blir hon oftast ”bara” väldigt stressad och sen väldigt trött.

Om vi istället inte säger något alls, så är hon lugn hela vägen och blir bara glad när vi väl berättar. Då hinner hon, förhoppningsvis, inte bli stressad och orolig utan det fungerar hela vägen. Men hon tycker också att allt är roligt. Det spelar ingen roll vad vi ska göra, hon blir alltid väldigt glad när vi berättar en förändring.

Dom jobbar lite så i skolan med nu, för när tryggheten väl finns hos Sandra, så övergår det lätt i att bli tråkigt för henne. Hon vill göra samma sak ett tag, men sen krävs en förändring om hon inte ska tappa intresset.

Så på hennes skol-schema hemma har vi ett par tillfällen med ”jobba i bänken” och där gör dom spontana ”utflykter” ibland, beroende på Sandras mående för tillfället. Är hon skör blir det ”jobb i bänken” men är hon pigg och lugn så kan dom plocka in lite andra lagoma aktiviteter där.

Hur förbereder vi då förändringar vi har hemma? Ja, frissan igår har hon ju varit hos så många gånger, och vet hur det går till, så då räcker det med att vi går och tittar på förändringen på schemat.

Men är det nya saker, eller sånt som vi inte gör så ofta, gör jag ett seriesamtal åt henne. Alltså ritar vad vi ska göra som i en serie på ett papper, som hon sen kan ha med sig och följa vartefter. Eller så har vi ett litet schema i fickformat där vi kan sätta in hennes vanliga schemabilder när vi t.ex. ska göra en resa.

Ja, det var det om det. Tack Bellan för lite skrivinspiration, det behövde jag ;) Nu får ni alla ha en fin dag och skön helg!

♥ Kram ♥

Det går framåt

2011-11-10T06:02:00.000+01:00

Ja, jag mår bättre och inatt kunde jag faktiskt sova riktigt bra. Men trött är jag ju, och hostar gör jag, så orken finns inte riktigt där än, att skriva så mycket. Inte läsa heller, om ni som har egna bloggar har saknat mina kommentarer. Har bara inte haft ork. Men det kommer väl :) Jag ringde och sa ifrån mig några vikariat den här veckan och det känns som ett bra val.

Nu tänkte jag iaf försöka få ihop ett litet inlägg ifall nån saknar mig. Sandra kom hem igår och var trött men okay. Hon hade längtat hem lite sista dagen men annars haft bra dagar i skolan och på korttids.

I eftermiddag ska hon till frissan så det blir lite ändringar i kvällsrutinerna när hon kommer hem, för att hinna allt som ska hinnas. Men hon vet förstås inget om det än och vi hoppas bara hon är lite piggare så det går smidigt.

Göran har ju jobbat i veckan och har jobb idag med, men kommer hem innan Sandra är hemma. Vi måste vara två om vi ska hinna med kvällsrutinerna idag.

Bellan undrar vart man hittar stugor med pool att hyra och vi brukar hitta dom på Novasol.

Det var allt för idag, men jag kommer nog igång snart.

Ha en skön dag!

♥ Kram ♥

Inte mycket att komma med

2011-11-08T13:07:00.000+01:00

Det hände inget särskilt igår. Sandra kom iväg bra, Göran jobbade och jag slappade. Inatt la jag mig i Sandras rum tillslut, så åtminstone Göran fick sova medan jag hostade och hackade. Somnade väl vid halvtretiden sisådär och sen upp igen vid sju, men det blev iaf ett par timmars mer sömn än natten innan…

En katt på varje sida

Jag skjutsade Göran till jobbet för jag hade en massa ärenden och behövde bilen. Det blev en del affärer och handling och lite smått och gott, men nu är det klart och jag har egen slappartid tills det är dags att hämta Göran igen.

Vill man så går det...

Ja, sen ska vi väl käka lite och fortsätta att slappa. Så mycket mer händer inte här just nu så jag får önska er en fortsatt bra dag, helt enkelt.

(Fotona idag är från förra veckan då vi hyrde stugan)

♥ Kram ♥

Nu så...

2011-11-07T05:59:00.001+01:00

Jag har varit rätt däckad den senaste veckan, men nu börjar det nog vända, äntligen. Det är ju bara vanliga sjukor och inget att gnälla över, men jag orkade just inte så mycket mer än att sova eller vila.

Ett par dagar innan lovet fick Göran syn på ett pool-hus som var ledigt till ett bra pris, så vi stuvade om i planeringen och bokade stugan.

Vi hade ju lite annat inplanerat under veckan, korttids, fritids, taxi, frissa och tandläkare. Tandläkaren hade både Göran och Sandra inbokat, men allt gick smidigt att ändra, utan större problem. Det är nämligen inte helt lätt att hitta lediga tider för sånt utöver skola, korttids och vardag.

Nåja. Ni som har följt min blogg vet att Sandra älskar att bada, men inte kan göra det särskilt ofta eftersom hon inte fixar när det är en massa folk. Och folk är det ju både på badstränder och i badhus nästan jämt. Så därför brukar vi försöka hyra ett pool-hus ibland, så vi har egen pool och kan bada så mycket vi bara orkar varje dag.

Sandra älskar det :) Och vi lägger ju inte pengar på andra utflykter och aktiviteter så som dom flesta familjer gör när barnen är lediga. Dessutom får man ju en hel del ersättning för utlägg som assistent vilket innebär Görans och min del betald.

Vi var lite småförkylda hela familjen men åkte iaf iväg på lördagen och Sandra var ganska pigg, trots allt. Hon funkade väldigt bra hela veckan, måste jag säga och det känns som en riktigt lyckad semestertripp för hennes del.

Men vi hann knappt installera oss förrän jag åkte på den där konstiga kräksjukan som jag brukar få då och då. Så jag var sängliggande dom första två dagarna. Precis när jag började må bättre blev det istället en rejäl förkylning, så nu hoppas vi bara att det inte är några nya baciller som tänker attackera Sandra också…

Göran och Sandra var lindrigt förkylda under veckan så Göran fick hålla ställningarna och hade ganska fullt upp, kan man säga. Sandra behöver ju stöttning mest hela tiden, och är man då själv, utan avlösning, så blir det inte precis någon rast eller ro. Dessutom var det ju matlagning, toabestyr, bad i poolen, lek, katt och passa upp på sjuk fru.

Första dagen fick han ta med sig Sandra på en lång biltur, vilket inte hon hade nånting emot, för hon älskar ju bilåkning. Vi hade glömt ”babysittern” eller vad dom nu heter, hemma och en sån måste vi ha så vi hör om/när Sandra vaknar på nätterna. Så det blev till att åka iväg och hitta en ny sån, innan det var dags att laga mat… Medan jag sov.

Andra dagen var det handling av mat, och det var ju inget som vi ville utsätta Sandra eller nån annan för, men jag orkade sitta uppe och se film med Sandra medan Göran åkte iväg en snabbis.

Eller ja… iaf… :)

ZZZZZZZZZZZZZ

På fredagen tänkte vi ta en liten prommis. Även om jag var ganska trött så var det ju skönt med lite luft. Men vi hann inte så värst långt innan det kom två större hundar springande rakt mot Sandra. Hon är egentligen inte direkt hundrädd, utan blir rädd för allt som kommer för fort emot henne. Ja, hon blev helt hysterisk och gallskrek, varpå den ena hunden tyckte att hon var jättespännande och började hoppa upp på henne.

Hon blev ju inte direkt lugnare av det, som ni förstår. Göran och jag blev arga och skrek efter hundägarna men fick inget svar. Då stegade Göran in på tomten därifrån hundarna hade kommit, och hundarna skuttade glatt efter. Där öppnade en man dörren i morgonrock och fick sig en utskällning! Men det var inte hans hundar…

Göran bad om ursäkt och kom tillbaks, fortfarande med hundarna lika glatt skuttande runt sig, och Sandra blev panikslagen och började gallskrika igen och den ena hunden började hoppa och ville leka. Ja, jösses, vilken cirkus. Stackars Sandra!

Vi vände och gick tillbaka till stugan, och hundarna följde med! Vi fick skynda oss in och stänga dörren så dom inte smet in. Sune gömde sig på övervåningen och hundarna sprang runt och lekte på tomten i flera timmar!

Jag ringde polisen och gjorde en anmälan iaf och hoppas att dom kom tillrätta sen. Framförallt hoppas jag att det fanns en orsak till att dom var lösa, och att det inte berodde på slarviga hundägare…

Sandra lugnade sig iaf tillslut och vi förklarade att hundarna bara tyckte väldigt mycket om henne. Men hon pratar fortfarande mycket om det.

I lördags åkte vi hem och väl hemma bröt min förkylning ut ordentligt, jag som trodde det inte kunde bli värre… Så jag har inte orkat mer än det nödvändigaste. Ja, vilat alltså… Men idag mår jag bättre än igår, så nu har det nog vänt. Och vi hoppas att Sandra ska slippa bacillerna. Det är korttids för hennes del och Göran ska jobba i veckan så han vill ju inte heller bli sjuk, om han får välja.

Jag ska ta det lugnt idag och hoppas förbättringen fortsätter så jag är pigg igen till slutet av veckan ifall jag ska jobba då. Ha en skön måndag, ni som kikar in här :)

♥ Kram ♥

Snart så...

2011-11-06T06:43:00.002+01:00

Ska bara kurera mig först, så kommer ett inlägg inom kort.

♥ Kram ♥

Paus

2011-10-26T07:09:00.001+02:00

Nä, jag tar en veckas bloggpaus, eller nåt. Jag är inte deppig eller så, tvärtom! Men det känns så meningslöst ibland, när jag har vänner som kämpar och har det riktigt tufft. Som att jag inte har nåt att komma med…

När det ändå inte går att nå dom som verkligen skulle behöva det, vad är det då för mening? När beslutsfattarna ändå kör över och mosar utan att titta i backspegeln. När det inte hjälper hur mycket man än försöker förklara. När det finns barn som inte vill leva…

Jag fastnade på nåt sätt, men återkommer.

♥ Kram ♥

Tunga tankar

2011-10-24T07:27:00.000+02:00

Jag har ju inte så mycket att komma med idag heller. Helgen har varit bra och livet funkar. Många tankar går till dom vänner där livet inte funkar, och hur snabbt det kan förändras pga oförståelse och feltolkningar i lagen. Så kommer förstås oron för Sandras del… Ingenting är ju säkert och små förändringar i lagen som tolkas olika i olika kommuner, eller beroende på vem som läser den, kan få enorma konsekvenser för en del.

När ska man fatta att alla är individer i Sverige? När ska man sluta tänka ”lika för alla”? Det är inte rättvist att ge alla ett äpple, det är rättvist att ge alla den frukt dom helst vill ha!

Assistansen rotas det också i och oron finns där hela tiden, för det pratas om den faktiska hjälpen. Den som vi inte kan ge till Sandra för då blir hon orolig och stressad. Vi måste hela tiden bereda vägen och ge ”bredvid-stöttning” om hon ska fungera. Hur blir det då om dom får för sig att man bara ska få assistans för den fysiska hjälpen? Då blir Sandra av med sin assistans och hur skulle det gå? Inte alls…

Så, även om jag är glad och tacksam över att livet funkar, så har helgen varit lite tung med många tankar hos kämpande vänner och en del oro över hur snabbt tryggheten kan dras undan.

♥ Kram ♥

Tomt

2011-10-23T06:03:00.000+02:00

Idag har jag verkligen ingenting att komma med. Inte ens några frågor att svara på… Jag har vänner som har det riktigt tufft just nu och skulle kunna skriva en hel del om hur viktigt det är med anpassning, pedagogik, bemötande, kunskap, förståelse och respekt. Hur det helt kan avgöra om ett barn mår jättebra eller inte ens vill leva.

För att inte tala om hur man som förälder mår när ens barn far illa. Hur man får höra att man måste tänka på sig själv, när man har ett barn som håller på att gå itu alldeles. Och hur lagar tolkas eller inte följs och vilka konsekvenser det ger. Att man glömmer npf när man handikappanpassar och sätter upp ramper. Men jag får liksom inte ihop nåt bra…

Jag önskar er iaf en fin söndag ♥

♥ Kram ♥

Håll i er...

2011-10-22T05:42:00.000+02:00

Det var nog min turdag igår, men jag hann inte köpa nån lott. Fast jag är rätt nöjd med den tur jag hann med :)

Jag skulle ju ge dom ett par dar, på Habiliteringsverksamheten. Men ju mer jag tänkte på det desto mer tyckte jag att jag borde få svar direkt, för dom skulle ju bestämma en tid när dom pratade med varandra.

Och pratat hade dom ju, så då måste dom ju ha bestämt en tid då, eftersom det var det dom skulle… Så jag mailade igår morse och skrev att den tiden behövde ju jag veta, så jag kunde se till att hålla mig hemma när dom skulle komma.

Då, mina vänner, hände det! Efter över ett års krångel och kämpande. Det kom ett datum! Den 14 nov. kl. 8.30, minsann! Då kommer dom hit med Sandras hjälpmedel, äntligen! Nu har det ju varit så många turer hit och dit att jag inte riktigt tror på det förrän jag ser det, men iaf. Så här nära har vi aldrig varit!

Ja, sen ringde vikariecentrum och frågade om jag kan jobba på torsdag eftermiddag, och det kan jag ju. Det är ju toppen för då hinner jag ha lite ledigt på förmiddagen och sen tar Göran över här hemma när Sandra kommer och jag går.

Inte för att jag hellre jobbar med andra barn än mitt, men hur det än är så är det lite skönt med andra arbetsuppgifter och lite arbetskamrater då och då. Sen står kanske middagen på bordet när man kommer hem och det är ju lyx på riktigt det :)

Men på tal om glömska, som jag skrev om häromdagen, när det nu var… I torsdags tittade jag nog helt fel på klockan och glömde fixa middag till Sandra. Som tur var har jag ju alltid lite tidsmarginal, för olika humör och eventuella låsningar, och med lite kortare tid i badet så blev vi bara en kvart sena i slutändan.

Igår stod jag och väntade på taxin. Väntade och väntade och började undra om det hänt nåt, när jag insåg att jag hade gått ut en halvtimma för tidigt! Det är kanske läge att börja med schema och timstock för min del också?!

Hursomhelst så är det skönt med lite helg, även om vardagar funkar bäst för oss. Man slipper iaf glömma tiden… Ha en fin lördag!

♥ Kram ♥

Dagen som försvann

2011-10-21T05:23:00.000+02:00

Det blev inget jobb för min del igår, och ute var det jättefint promenadväder, bra va?!! Ja, jättebra, men vi åkte och shoppade istället… Sandra behövde lite nytt, som vi inte har hittat när vi har shoppat i grannorten dom senaste gångerna.

För ett par veckor sen berättade Sandra att hennes tofflor i skolan hade gått sönder, och att hon ville ha nya. Jamen alltså, fattar ni? Hon berättade liksom det! Det är stort!

Så igår hittade vi äntligen ett par nya tofflor i hennes storlek. Nu ville hon ha röda, men vi var ju glada att vi hittade några alls. Och Sandra, som ju älskar allt vad skor heter, blev lika glad för svarta.

Men hon undrade varför dom var svarta och jag sa att vi inte hittade några röda, men att vi hade hittat nåt annat som var rött. Så tog jag fram ett par nya jeans och sen var ju lyckan total, kan man säga :)

Kvällen ägnade jag åt att märka allt, och det tog ju sin tid. Bara nio par trosor känns ju som ett evighetsjobb. Men det ska ju göras och går att kombinera med tv-soffan, så det var ändå ganska snart gjort. Och vips så var dagen slut…

Just ja… Jag har ju mailat om det där datahjälpmedlet igen, och skrev att vi tänkte börja jobba med det nu så vi förväntar oss att ha det senast nästa vecka! Då fick jag till svar att jag skulle kontakta en annan person, så då mailade jag dit och påpekade att vi redan har väntat för länge så nu kommer det ju nästa vecka!

Jodå, då var det plötsligt klart (igen, för det har det ju varit några gånger under årets lopp) och bara hon fick tag på den personen jag mailade först, så skulle dom komma med det sen.

Meh! Jaja, eftersom dom tydligen inte klarar att kommunicera med varandra så mailade jag den första personen igen och skrev att hon kunde ju ta och maila den andra personen nu då, för det var liksom klart… Och då fick jag veta att dom hade pratat med varandra, kors i taket!

Där är vi nu. Jag ger dom ett par dagar för att se om dom kanske kan själva… men senast tisdag mailar jag om jag inte har hört nåt.

Helt otroligt! Jag skulle kolla i bloggen för ett tag sen, och se hur turerna runt det här datahjälpmedlet har varit det senaste dryga året. Ja, vad säger man, jag klickade bakåt i bloggen så datorn hängde sig, hahaha! Men skam den som ger sig!

Inatt har det inte blivit mycket sömn, Sandra sov oroligt och då gör ju jag det med. Men det ska nog gå bra ändå. Vi får väl se om det blir jobb och full rulle, så jag inte hinner känna nån trötthet, eller om det blir prommis och frisk luft, så jag känner mig piggare :)

Ha en härlig fredag och skön helg!

♥ Kram ♥

Inaktiv hjärncell

2011-10-20T05:28:00.000+02:00

Fasligt så glömsk jag har blivit, det är så man börjar undra om det bara beror på att det är överfullt i huvet eller om det är nåt annat… Åldern?.. Alltså, jag glömmer inte bara mindre viktiga saker längre, utan nästan allt. Åtminstone känns det så.

Och hela tiden tror jag att ”snart lugnar det sig” men det gör det ju inte… Så det är lika bra att vänja sig och fortsätta försöka njuta av här och nu, för ”sen” kommer rusa på i samma hastighet som ”nu”

Pjhu!

Nåja, vi har iaf haft ett par lediga dagar då vi tog husbilen till samma grannort som vi gjorde förra gången. Där hade vi två möten att klara av på måndagen och sen tänkte vi njuta ledigt och promenera en massa.

På tisdagen planerade vi för en sån där härlig långprommis på ett par mil, eller nåt. Men det fick för sig att regna mest hela dagen.

Nu finns det ju kläder för alla väder så det hindrade inte oss att promenera även om det inte blev två mil i den munderingen, precis.

Efter den våta promenaden var det gott med varm gryta och ett glas rött.

Senare blev det räkor och mer vin. Är det ledigt så är det! ;) Och nästa ledighet är vi verkligen lediga på! D.v.s. inget planerat alls! Än så länge iaf…

Sandra var lite skör när hon kom hem igår, men funkade iaf bra hela kvällen. Vi satsar på skola resten av veckan, för värre är det inte.

Aspiggan undrar om Sandra vet vilka mormor och morfar är, alltså att dom är hennes mormor och morfar och vad det innebär. Jag vet faktiskt inte hur mycket hon förstår av det. Jag har ju berättat att mormor är min mamma och så, men jag tror det är för svårt för henne.

Nu önskar jag er en skön torsdag! Själv vet jag inte vad det blir av dagen än. Antingen jobb eller prommis, gissar jag. Må gott!

♥ Kram ♥

Vardag å ledigt

2011-10-17T05:07:00.000+02:00

Lite skört var det allt igår med, även om det flöt på ganska bra. Det hände inte så mycket mer än turen till mina föräldrar och det är väl vad Sandra orkar på en dag, ungefär.

Idag är det skola igen, och det längtar hon efter, förstås, och har pratat om mest hela helgen. Sen är det ju korttids också, som det brukar på måndagar, och vi får lite ledigt. Det innebär mindre datortid så jag återkommer väl om ett par dar då, gissar jag. Vi har två möten att klara av idag och sen tänker vi bara njuta ledigt resten av ledigheten, helt enkelt.

Bellan undrar hur dom kan bevilja hjälpmedel och sen dra tillbaka det. Ja, bevilja och bevilja… Vi blev väl mer lovade, muntligt.

Det är så många turer att jag inte minns hälften, tur det står lite om det i bloggen iaf, så man har nåt ”kom-i-håg” att gå tillbaks till.

Mariellejohnsson undrar om det är en dator eller ett program vi väntar på, för datorer är jättesvårt att få, om det ens går. Ja, det är nog mest datorn som ställer till det med allt krångel, just för att man inte gärna får en dator som hjälpmedel, om det inte handlar om kommunikation.

Men nu är det just kommunikation som vi mest kommer använda allt till. Nämligen en laptop, skrivare, Flexiboard (anpassat tangentbord, ungefär) och dataprogrammet In Print.

Mariellejohnsson undrar också över skillnaden på Widgit och In Print. Har jag fattat det hela rätt så är In Print den nya versionen av Widgit, så det är väl In Print vi kommer få som hjälpmedel då, medan dom har Widgit i skolan.

Ha det nu så bra, ni som kikar in här. Jag återkommer, som sagt om ett par dar, eller nåt.

♥ Kram ♥

Lite skört

2011-10-16T06:47:00.000+02:00

Igår var det en okay dag och inga stora motgångar, men lite upp och ner i humöret. Berodde ju säkert mest på att det är trist med helg. Helst vill ju Sandra ha vardag och skola varje dag, så helger är hon inte direkt vän med. Det gäller att balansera på en lagom nivå och ha lite lagom med aktivitet mest hela tiden.

Fast lite trötthet var det nog som spökade också för ju närmare kvällen vi kom desto skörare blev det och vid kvällsbadet kom utbrottet.

Men nu har halva helgen gått och om damen mår bra idag, tänkte vi åka till mina föräldrar, Sandra och jag, så då går den här dagen också och sen är det ju vardag igen :)

Ang. datahjälpmedlet… Egentligen är det inte tiden som är värst, även om det är oacceptabelt att det ska ta 1,5 år (eller hur lång tid det kan tänkas ta innan det eventuellt kan bli klart) utan alla turer. Allt tjafsande, väntande, krånglande, köande, letande efter rätt person, vänta lite till, börja om igen osv. osv.

Först bli lovade, sen vänta och vänta och vänta. Så ringa och fråga varför det tar sån tid och då få höra att det är tillbakadraget. Bli förbannad och härja som bara en arg morsa kan, och vänta lite till och lite till, sen få det beviljat på nytt. Vänta, vänta, vänta och så avslag igen! Bli arg en gång till…. Och nu ska det vara klart så nu väntar vi… Igen då…

Ha det fint och må så gott!

♥ Kram ♥

Spännande följetong

2011-10-15T06:50:00.000+02:00

Det blev inget jobb igår heller så jag blev så illa tvungen att ta itu med lite städning. Några papper fick jag ordning på iaf, men det märks inte nån vidare skillnad i röran… Dammsuget blev det också, men sen fick det räcka med trist städning för det var annat som lockade.

Färgsprakande

Det är bäst att passa på när hösten visar sig från sin allra vackraste sida :)

Frostigt

Så mycket mer blev det inte av gårdagen. Sandra slutar tidigt på fredagar och hon var go och glad när hon kom hem. Här väntade lite paket som sysselsatte en stund innan hon landade i soffan med Pippi på dom sju haven.

Tack snälla Mia och Mona

Ja, sen kom ju kvällen med alla bestyr innan det var Görans och min tur att sjunka ner i soffan, fast inte med Pippi då, utan med lite annat mer eller mindre intressant som gick på tv, och ett glas vin.

Idag är det vanliga lördagsbestyr som står på schemat och så mycket mer brukar inte hinnas på en lördag. Packa korttidsväskan, käka chips, laga mat och allt sånt där vanligt brukar fylla dagen.

Kan ju berätta att Sandra hade med sig den här fina hem från skolan igår.

Det är så vi vill jobba även hemma med datorn, och det är därför vi har sökt datahjälpmedel, för er som minns den proceduren… Ni som inte minns, eller inte har läst det kan ju klicka HÄR om ni vill, och sen vidare på nästa länk.

Då har jag inte tagit med turerna efter jul, för det har egentligen inte hänt nånting mer än att jag har blivit lovad att bli uppringd men ingen har ringt och sen blivit lovad att hjälpmedlet är klart men inget har hänt ändå osv. Vi skulle få det i början av året, och sen efter sommaren, och har alltså inte fått det än.

Men jag mailade i veckan och då plötsligt hade det preciiiis blivit klart! Så nu väntar jag igen då, på att dom ska höra av sig med en tid då dom ska komma hit med det...

Vem ska man tro på, tro på, tro på…… ;)

Tanken är iaf att Sandra ska kunna skriva en liten ”dagbok” och berätta vad hon har gjort i skolan och hemma. Ja, i skolan jobbar dom redan lite så, men jag vill ju följa det och göra lika hemma.

Hon skriver, med hjälp då, eftersom hon inte har lärt sig skriva själv, ett ord och då kommer en bild upp så hon ser vad hon skriver. Det kommer bli kanon för henne, om vi bara får hem det nån gång…

Det var det om det och nu önskar jag er en trevlig helg!

♥ Kram ♥

Härlig höstdag

2011-10-14T05:09:00.000+02:00

Igår morse hade tröttheten av förändringarna och röran kommit ikapp lilla damen. Hon vaknade på fel sida om det goda humöret kan man säga, och det var på vippen att hon fick en vilodag.

Men hon kom iaf iväg till skolan och Göran kom iväg till tandläkaren. Nåt jobb blev det inte för min del och inte orkade jag städa heller… Nån nytta ska man väl ha av sin nackspärr, eller va?!! ;)

Solen strålade så det fick bli en prommis istället. Mycket trevligare än städning, faktiskt. Och städningen springer ju inte iväg…

När Sandra kom hem var det goda humöret tillbaks igen. Den hade förresten varit tillbaks så fort hon åkte hemifrån på morgonen, så det var väl en släng av morgonhumör vi fick känna av då, antar jag.

Aspiggan undrar lite över det där med Sandras syn. Jag vet ju inte om jag kan svara så bra, precis, för jag vet inte riktigt själv. Men hennes svårigheter med avståndsbedömning har med perceptionen att göra. Hon har svårt att sortera intrycken rätt och det påverkar hennes sätt att uppfatta avstånden när hon t.ex. går i trappor eller på ojämn mark.

Hoppas ni får en härlig fredag och skön helg, och tack för titten ♥

♥ Kram ♥

En massa ärenden gjorda

2011-10-13T05:42:00.001+02:00

Det var meningen att vi skulle till skolan på möte i måndags, men det kom sjukor i vägen för den planeringen, så vi flyttade fram det lite.

Vi tog iaf husbilen med oss och åkte till en grannort där vi hade lite ärenden att klara av. När mötet blev inställt så fick vi en ledig eftermiddag och en härlig promenad i höstsolen.

På kvällen blev det lite mys med vin och räkor.

I tisdags var det ärenden på stan så vi knatade dit och fick det gjort. Lite shopping och bankärenden och så lite fika på assistansbolaget. Sen bjöd jag Göran på den där bröllopsmiddagen som vi inte hade hunnit med än.

Räkchips

Det blev kinamat så inget storslaget, men mysigt ändå. Och med tanke på hur sällan vi äter ute så blir det ju lite extra lyx med vadsomhelst.

4-rätters

Igår skulle vi hämta Sandra i skolan efter maten och åka till sjukhuset där hon skulle få sin syn kollad. Och det var inget fel på hennes ögon utan dom problem hon har med avståndsbedömning och sånt beror på hennes autism och inte på ögonen.

Ja, sen åkte vi ju hem och allt gick bra, trots lite rörigt då eftersom vi inte hade varit hemma och förberett innan Sandra kom hem… Men damen var så pigg och glad att allt gick bra ändå.

Idag blir det skola för Sandras del och tandläkarbesök för Görans del. Själv vet jag inte hur min dag blir än, antingen jobba eller inte jobba :)

Jag har fått lite frågor från Aspergermamma, angående assistans. Hur många timmar man brukar få är behovsprövat så det kan jag tyvärr inte svara på. Jag rekommenderar att man kontaktar ett assistansbolag för att få bästa möjliga hjälp. Läs gärna under fliken ”Assistans” här ovan.

Aspergermamma undrar också om det tas hänsyn till övrig familjesituation, och på det svarar jag nej. När man söker assistans är det enbart personens behov av hjälp man tittar på.

Ha en fin dag och var rädda om er!

♥ Kram ♥

Mycket funderingar

2011-10-10T05:41:00.000+02:00

Det goda födelsedagshumöret var som bortblåst igår morse, så vi började dagen med ett utbrott. Men sen funkade resten av dagen ganska bra, får jag säga. Lite trött var hon allt, efter en annorlunda dag, det var väl egentligen rätt väntat. I det stora hela gick ju allt väldigt bra ändå. Vi är glada att hon fick lite fikagäster, och orkade det. Dagen blev precis lagom för henne.

Då får man ju ta att det blir lite sviter efteråt. Trötthet är vi ju ganska bra på att hantera vid det här laget. Jag tog med mig Sandra på en liten skogspromenad på förmiddagen, och Göran tog en biltur med henne på eftermiddagen. Det var lagom och några fler utbrott blev det inte, även om det var lite gnälligt.

I förra veckan frågade jag vad Sandra hade ätit i skolan och hon svarade fruktsallad… Men hon såg lite frågande ut, för fruktsallad vet hon ju vad det är, och det hade dom inte ätit till lunch. Då sa hon ”Frukt i ugnen” och tittade på mig för att få lite hjälp. Det är ju tur att vi har en matsedel att titta på, för dom hade fått rostade rotfrukter :)

En annan dag, för nån vecka sen eller nåt, så såg Sandra en blå blomma i gräsmattan när vi väntade på taxin. Hon frågade vad den hette och jag sa Blåklocka. Sen hade hon väl funderat på det där ett tag, för i skolan sa hon ”Blåklocka är ett konstigt namn” och tittade på lärarens klocka…

Och igår sa jag till Göran att nu får vi nog hålla igen lite med Sunes mat, för han börjar få tjock mage. (Vi är ju lite rädda om hans knän och skelett, eftersom brorsan Åke fick problem) ”Mamma har också tjock mage” sa Sandra… !

Idag är det vardag och korttids igen, med en massa ärenden att klara av. Både nyttigheter och roligheter. Återkommer när jag hinner, helt enkelt. Ha det fint!

Förresten, nattlinnet… Aspiggan undrade, och det var en födelsedagspresent från en go-vän. Jag får väl önska mig ett eget, helt enkelt ;)

♥ Kram ♥