onsdag 17 augusti 2016

Politikerutfrågning – Kristdemokraterna

Jag har skickat ett mail den 10/7, och en påminnelse den 16/8, med lite frågor till samtliga partier, gör det du med, vettja! Det är så vi kan påverka. Jag tycker ju att inget parti pratar om våra medborgare som har behov av extra stöd, och om vi väljare visar att vi tycker det är viktiga frågor, så måste det bli mer fokus på det, tänker jag. Så komigen! HÄR är alla mailadresser.

Jag kommer att redovisa eventuella svar här. Dom som inte svarar har väl visat vart dom står genom det, kan jag tycka.

Första svaret har iallafall kommit nu, och det är från Kristdemokraterna. Här är mitt brev, följt av svaret jag fick:

”Hej!
Jag har lite frågor som jag skulle vilja ha besvarade. Det handlar om människovärde och jag tänker främst på personer inom npf (neuropsykiska funktionshinder) och i synnerhet autism där kunskapen är mycket bristfällig ute i samhället! Men även andra utsatta individer som drabbas när det sitter människor med makt och bestämmer vad dom anser är bäst utan att veta vad det handlar om.

-Varför ska jag rösta på (XXX) i nästa val?

-Vad gör ni för att personer som är helt beroende av andra ska få ett värdigt liv?

-Hur kommer det sig att kommuner har sådan makt att dom helt kan strunta i LSS, utredningar och individers behov av stöd? Vad ska ni göra åt det?

-Vad finns det för skydd för den lilla utsatta individen som inte klarar nånting själv?

-Vad ska det göras för dom individer som har så stora behov av individanpassat stöd att dom inte ens klarar dom verksamheter som erbjuds?

-Hur ska anhöriga få mer att säga till om när det ska individanpassas och personkännedom är mycket viktig?

-Vart ska en individ ta vägen som inte klarar gruppbostad, lägenhet, Daglig verksamhet eller korttidsvistelser?

-Vad händer med individer som inte har en plats i samhället när deras anhöriga dör?

-Hur ska individernas stöd säkras?

-Vad ska det finnas för kontroller, och möjlighet att anmäla, när missförhållanden upptäcks i verksamheterna och när det gäller Godman och Förvaltare?

-Hur ska kommuner tvingas att se till individens bästa?

-Hur ska LSS utformas så det inte går att slingra sig när en individ är i behov av stora anpassningar?

-Vad är det för vits att ha skolplikt och krav på anpassningar i skolorna, när hela livet raseras efter skolan då all pedagogik och specialanpassning bara försvinner?

-Vad ska det göras för att personer som har gått i en trygg träningsskola ska få ett tryggt vuxenliv?

-Varför ska människor må dåligt och hamna i den mycket kostsamma psykvården där det inte finns kunskaper i den specialpedagogik som många av dom här individerna behöver, när rätt hjälp är mycket, mycket billigare och skonsammare? Vad ska göras åt det?

Mvh Nina”

Svar från Kristdemokraterna

”Bästa Nina!
Stort tack för ditt mejl.

Mot bakgrund av det du skriver vill vi hänvisa till några motioner från förra året som Kristdemokraterna författat som vi citerar nedan. I dessa motioner finner du vår politik och grundläggande ideér vad gäller funktionshinderspolitiken.

I Myndigheten för delaktighets uppföljning av funktionshinderpolitiken- ”Hur är läget 2015” påvisas att utvecklingen går framåt mot ett mer inkluderande och hållbart samhälle, om än långsamt.  Rapporten beskriver det gångna årets arbete med funktionshinderpolitiken och hur Sverige lever upp till de åtaganden som ratificeringen av FNs konvention innebär.

Många insatser görs och många är aktiva i syfte att öka tillgängligheten. Trots det ökade arbetet kan det ta tid innan effekterna syns i samhället. Fortfarande är det många personer med funktionsnedsättning – män, kvinnor, pojkar och flickor – som inte kan delta i samhället på lika villkor. Resultaten i undersökningen visar bland annat att:

Personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga fortfarande står för mer än en fjärdedel av alla inskrivna på Arbetsförmedlingen. Trenden är dock positiv och fler får sysselsättning varje år.

Skolorna brister fortsatt i att ge elever det särskilda stöd som de har rätt till och en stor del av lärarna har inte möjlighet att ge det stöd som behövs. Det är också vanligare att elever med funktionsnedsättning upplever att de har för mycket skolarbete, att det är svårt och att de känner sig stressade.

Den upplevda hälsan är mycket sämre bland personer med funktionsnedsättning och många fler med funktionsnedsättning har ekonomiska svårigheter jämfört med övriga befolkningen.

I uppföljningen syns även könsskillnader på flera områden. Män får i snitt fler timmar beviljade i assistansersättning. Större andel kvinnor har färdtjänsttillstånd. Bland barn som tränar ofta finns inga märkbara skillnader bland flickor, utifrån funktionsförmåga. Däremot finns stora skillnader mellan pojkar, med respektive utan funktionsnedsättning. Det behövs mer kunskap om orsakerna till dessa skillnader.  Endast 42 procent bland personer med funktionsnedsättning uppger att hälsan är god i jämförelse med övriga befolkningen, där andelen ligger på 82 procent. Fler personer med funktionsnedsättning, 16 procent uppger att de röker dagligen jämfört med 10 procent i den övriga befolkningen.

Det krävs nu mer satsningar på hälsofrågor för denna grupp för att förebygga långvarig sjukdom och utanförskap.

Ett annat mönster i uppföljningen är att anhörigas roll påverkar delaktigheten. Var femte vuxen beräknas vårda, hjälpa eller stödja en närstående. Till exempel röstar personer med funktionsnedsättning som är sammanboende i lika hög utsträckning som övriga befolkningen. Personer med funktionsnedsättning som är ensamstående röstar däremot i lägre utsträckning än andra ensamstående. Många lärare upplever att elever med engagerade föräldrar i högre grad kan få särskilt stöd. Det saknas idag mycket kunskap kring anhörigas roll och deras påverkan. Kvinnor som lever med barn med funktionsnedsättning anger i större utsträckning dålig självskattad hälsa. Anhöriga till personer med funktionsnedsättning har stora behov av utökat stöd. 

Det genomförs många insatser för att öka delaktigheten. På de flesta områden finns idag lagar och riktlinjer som berör tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Resultaten visar exempelvis att:

Det finns en ökad medvetenhet hos kommunerna om att vara en arbetsgivare för alla.

Fler statliga myndigheter inventerar och åtgärdar brister i tillgängligheten i sina lokaler.

Tillgängligheten på fordon och bytespunkter i kollektivtrafiken ökar.

Fler sändningar på tv textas och tolkas.

Tillgängligheten i Sveriges domstolar ökar något.

Kunskapen om på vilket sätt de individuella stöden bidrar till delaktighet ökar.

För att påskynda utvecklingen finns möjligheter att i högre grad ställa krav på tillgänglighet i upphandlingar. Det skulle leda till att fler produkter, lokaler, varor och tjänster blir tillgängliga från början. Det minskar behovet av att i efterhand åtgärda brister i tillgängligheten och leder till minskade kostnader.

Arbetet hos de 22 strategiska myndigheterna förbättras. Hos flera av myndigheterna finns en ökad medvetenhet om funktionshinderperspektivet. Fler delmål i strategin utvecklas i positiv riktning. Strategiperioden närmar sig dock sitt slut och andelen delmål som kan uppnås bedöms som mycket få.

Resultatet av uppföljningen visar att funktionshinderspolitiken är ett arbete som kräver uthållighet och ett långsiktigt perspektiv. Ett första steg är ökad medvetenhet som sedan kan leda till ett strategiskt och kunskapsbaserat förbättringsarbete. I förlängningen leder arbetet till att enskilda individer märker positiv förändring i sin vardag och att fler kan delta på lika villkor oavsett funktionsförmåga

Jobb för personer med funktionsnedsättning behöver prioriteras

Rapporten bekräftar tyvärr att utvecklingen står och stampar. Nu krävs inte bara en ny strategi för mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Nu krävs framför allt politiska beslut och handlingskraft.

På viktiga områden som när det handlar om jobben och skolan så går det inte framåt. Det är allvarligt i sig. Men det riktigt illavarslande är att den dystra verkligheten som människor upplever på många områden kombineras av ett för ljumt intresse från politiskt håll att diskutera detta.

Även detta år visar rapporten att mer än en fjärdedel av alla inskrivna vid Arbetsförmedlingen har en funktionsnedsättning. Ändå uteblir de politiska besluten som att exempelvis genomföra förslagen i den så kallade FUNKA-utredningen om bland annat höjda lönebidrag. Kristdemokraterna vill se en prioritering av arbetsmarknadspolitiken till gagn för personer med funktionsnedsättning. 

Även i årets rapport konstaterar man att cirka hälften av granskade grund- och gymnasieskolor har ett otillräckligt arbete när det gäller särskilt stöd till elever som behöver det. 67 procent bland15-åriga elever med funktionsnedsättning uppger att de har minst ett psykiskt besvär. Siffran bland elever utan funktionsnedsättning är 51 procent. Skolsystemet måste nu ta frågan på allvar och prioritera att ge unga personer med funktionsnedsättning stöd så att det på ett bra sätt kan förberedas för yrkeslivet i högre utsträckning än idag.

Rapporten visar också stora brister i tillgängligheten i det svenska samhället. En tredjedel av kommunerna har inte inventerat sina skolor utifrån tillgänglighet. Bara var fjärde kommun har inventerat sitt bostadsbestånd.

Sverige behöver en kraftfull offensiv för tillgänglighet

En oberoende MR-institution i Sverige

En sammanfattande slutsats som man kan dra är att Sverige nu behöver en oberoende MR-institution. Det är också något som Sverige har förbundet sig att inrätta när man ratificerade FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Idag förvägras många sina rättigheter. Därför behövs en oberoende institution som kan arbeta främjande och pådrivande med MR-arbetet i Sverige.

En oberoende MR-institution ska främja, skydda och bevaka arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige, vilken även främjar ett tydligt funktionshinderperspektiv. Även FNs kommittee för rättigheter för personer med funktionsnedsättning frågar efter en oberoende övervakningsmekanism och rekommenderar regeringen starkt att ta frågan på allvar.

Det finns ett stort värde i en oberoende MR-institutions uppgift att främja mänskliga rättigheter i Sverige utifrån olika perspektiv och konventioner. Att vara ett nav för bl.a. utbildning och information om mänskliga rättigheter för att stärka arbetet med implementeringen av bl.a. FN-konventionen rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Trots att det finns subventionerade anställningar som Alliansen satsat på, används de inte fullt ut. Delvis beror det på att arbetsgivare, trots subventionen, känner osäkerhet inför att anställa. Denna osäkerhet behöver minskas. Vi behöver också lägga mer resurser på matchning mellan förmåga och jobb för såväl personer med funktionsnedsättning som utrikes födda. Detta för att undvika rundgång i olika insatser.

Cirka 85 000 personer är idag anställda med lönestöd eller har en trygghetsanställning. Uppföljningar av lönestöd visar att många personer har en anställning med detta lönestöd under lång tid trots att tanken är att bidraget ska löpa i endast fyra år. Taket för denna ersättning är för närvarande 16 700 kronor per månad. Beloppet har inte räknats upp på många år. Avsikten med en lönestödsanställning är inte att ersättningsbeloppet ska utgöra taket för personens löneutveckling. Så har det dock i praktiken blivit.

I den så kallade FunkA-utredningen (SOU 2012:31) presenterades ett förslag om att höja den lönestödsgrundande lönekostnaden. När FunkA-utredningen genomförde en undersökning och tillfrågade företagare vilket det viktigaste hindret för att anställa någon med ett funktionshinder, framträdde taket för den bidragsgrundande lönekostnaden. Ett högre ekonomiskt stöd skulle sannolikt ge fler möjlighet till en anställning.

Även yrkeshögskolan har en viktig roll för att möta behovet av yrkes- och vidareutbildning hos enskilda. Fler personer kommer i arbete med rätt kompetens. Det kan handla om en yrkesutbildning efter gymnasienivån eller att bygga på en tidigare yrkeskunskap. Målet är att det ska finnas yrkesutbildade personer som svarar mot efterfrågan på arbetsmarknaden och yrkeshögskolans utbildningar har visat sig vara mycket framgångsrika i detta avseende – en stor andel elever får snabbt jobb efter avslutad utbildning. För att stärka tillgången på kvalificerad arbetskraft inom områden där det bedöms behövas ökar Kristdemokraterna anslagen med 224 miljoner kronor 2016, vilket motsvarar 2500 nya utbildningsplatser. Året därpå anslås medel för motsvarande 5 000 platser och därefter för motsvarade 6~000.

Återigen; stort tack för ditt mail, hoppas du hittat de svar du sökte. Med önskan om en fortsatt härlig sommar!

Stockholm i augusti 2016
Vänliga hälsningar

Kristdemokraterna”
.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Bra att de svarade, men jag känner inte att svaren de ger är relevanta för de som behöver den anpassningen som Sandra behöver.
Kram och fortsätt att kämpa. ❤️

Johannes mamma sa...

Precis vad jag tycker också. Svaret innefattar bara personer som har en sådan funktionsnedsättning som fortfarande gör att de är mer delaktiga i samhället. Tex att vara inskriven på arbetsförmedlingen eller vad gäller röstning.
Jag tycker att detta visar på en stor oförståelse eller vet dessa människor helt enkelt inte om att det finns personer med så stora funktionsnedsättningar som våra barn har???