tisdag 12 oktober 2010

Riktiga vänner är guld värda!

Ojojoj, så trött damen var när jag väckte henne igår morse efter att ha firat sin födelsedag i söndags.

Vi känner ju Sandra och vet ganska bra vad hon orkar och klarar. Att hon inte fixar några större avvikelser från vardagen och att alla traditioner mest oroar henne. Vi tonar alltid ner allt sånt och julen är ju absolut värst, eftersom den är svårast att tona ner.

Födelsedagarna brukar det inte vara så svårt att hålla hemliga tills det är dags, om inte nån som vi glömt förklara för råkar försäga sig. Samtidigt vill man ju ge henne såna upplevelser och man vill fira henne när hon fyller år. Ja, dessutom tycker hon ju att det är jättekul, så det är klart att vi firar.

Det gäller bara att göra det lagom, så det blir roligt för henne, och inte bara jobbigt. Det måste vara för Sandras skull och på hennes villkor.

Får hon veta det i förväg så hinner hon stressa upp sig av alla förväntningarna och själva firandet blir kaos. Då är risken för utbrott under dagen väldigt stor och ofta blir hon sjuk efteråt. Och ett sånt firande är ju inte roligt för nån, då är det bättre att låta bli.

Att bjuda hem gäster har vi slutat med. När hon var liten gjorde vi som dom flesta andra gör och hade både släktkalas och kompiskalas. Det gick bra dom första åren, men blev svårare ju äldre Sandra blev. Sen tog vi bort kompiskalaset, och efter det minskade vi ner släktkalaset så det inte blev så många gäster.

Det är ju inte helt lätt för alla att förstå det där, men vi måste ju göra det som är bäst för Sandra, så folk får väl tycka vad dom vill. Det är ingen som vet konsekvenserna… Och Sandra ska ju få må bra på sin egen födelsedag, tycker vi.

Så nu har vi minskat ner så mycket vi tycker att vi kan. Ja, för vi vill ju fira lite, som sagt. Sandra får inte veta nåt innan, vi fikar i sängen med paket på morgonen och sen med tårta på eftermiddagen. Ändå blir det för mycket, liksom. Ändå blir Sandra jättetrött av det, så hon knappt orkar med sig själv sen.

Hur det gick i skolan vet jag inte än, men dom skulle födelsedagsfika lite så jag får väl läsa i boken imorrn hur det har gått med den saken. Förhoppningsvis piggade hon på sig när hon väl kom dit.


Vi har haft en liten minicampingtur med husbilen och promenixat i det fina höstvädret. När vi kom hem idag låg det några kort, och fler paket till Sandra i brevlådan. Paketen var från goa Annelie, tack min fina vän!


Det är helt fantastiskt så många fina människor det finns, och så många goa vänner jag har lärt känna tack vare bloggen :)

Nu har Göran satt igång bastun och lagt en flaska mousserande på kylning, så hej på er! Nu ska jag fortsätta att njuta ledigt!
Kram!

5 kommentarer:

Lenaeff sa...

Hej Nina!
Vad härligt det låter med en tur i campingbil! Som liten tillbringade vi hela vår semester ute i Europa med familjen & husvagn, jag längtar tillbaka till det ibland. Ta det lugnt i bastun nu och njut av ledigheten ;-)
Kram Lenaeff

Patricia sa...

Hoppas det gick bra för Sandra sen i skolan... =)
Kul med alla kort o presenter hon fått... =)

Hoppas ni har en fortsatt skön ledighet och att bastun o vinet smakar bra... =)

kram Patricia

Annika N sa...

Vad mysigt med en tur i husbilen och vin och bastu :-) Kul att Sandra klarade av lite lagom firande.

Ha fortsatt mysigt !!! Kram Annika

Britt-Marie sa...

Va roligt det är att läsa om Sandras utveckling den senaste tiden. Ni är fantastiska i ert kämpande för Sandras skull men även för er egen del och för att ni kämpar för din och Görans egentid. En stor kram till dig!

Maritha Qvist sa...

Den här missade jag!

Mysigt med camping när det är fint höst väder.
Hoppas det har varit bra i skolan för Sandra.

Kramen Maritha!