tisdag 26 oktober 2010

Gomorron!

Sandra vaknade som en solstråle igår morse, och det satt i en bra stund, men så plötsligt bara vände humöret till åskmoln. Orsak? Behövde gå på toa!

Eftersom Sandra inte går på toa av sig själv så hann hon bli orolig och arg innan jag fattade vad som var fel. Hon brukar nämligen inte behöva gå på toa mitt i frukosten, så det tog en stund innan jag liksom gjorde rätt där. Så fort jag fattade, och Sandra kom till toan, så var solstrålen tillbaks igen.

Så funkar det ofta här, Sandra behöver liksom hjälp att komma till skott och klarar inte att göra vissa saker självmant. Därför är det jätteviktigt att man känner henne, så man kan läsa av och förstå vad hon behöver när hon blir orolig.


Göran kom upp, käkade frukost och gick och la sig! Inte likt honom så han fick sova. Själv var jag lite trött jag med, efter att ha varit vaken sen strax efter fyra, men jag har så svårt för att vila mitt på dan om jag inte är sjuk. Däremot blev det, som Lenaeff redan upptäckt ;) sovmorgon idag. Ända till halv sju, minsann!

Göran var iväg en snabbis efter maten igår, och kollade på nåt jobb, och sen tog vi en prommis i det vackra höstvädret. Senare blev det bastu och kall öl och ännu senare lyssnade vi på gamla LP-skivor och drack vin. En riktigt skön ”bara-vara-dag” rakt igenom.


Men nu ska Lenaeff få svar på sin fråga, lite senare än vanligt idag då :) Lenaeff undrar hur korttids funkade för oss i början och vad man ska tänka på när man ansöker.

Ja, det var inte en helt enkel fråga, vad man ska tänka på, men kräv att det finns kunskap om npf, för utan rätt tänk funkar det inte för våra barn. Det allra bästa är förstås om det är en verksamhet med inriktning på npf.

Där Sandra går är det blandade funktionshinder och väldigt olika behov. Det krävs väldigt mycket anpassning och planering från personalen då och är förstås svårare att få det bra. Sandras korttids är trots det väldigt bra, även om personalen själva säger att det ju är svårare att tillgodose dom olika behoven.

Vad man ska tänka på i övrigt är ju lite beroende på, liksom, så det är lite svårt att svara på för mig som inte känner till omständigheterna. Men kunskap och samarbete i alla fall, det är jätteviktigt!

Ha en bra relation med personalen, och klargör redan från början att ni måste vara öppna mot varandra. Ha tät kontakt och träffas så fort det är något som inte funkar bra för sonen. Ha en kontaktbok och även mailkontakt.

Meddela personalen innan korttidsvistelsen hur sonen mår just då, så dom kan ta emot honom på rätt sätt. Förklara att det är jätteviktigt att du får reda på om det har hänt nåt, även små saker är ju viktiga oftast, så du kan bemöta det rätt hemma sen.

Sen är det ju vilka rutiner som är viktiga för sonen, så han är trygg. Ha möte och informera personalen om allt sånt innan sonen börjar på korttids.


För oss var det en ganska lång väg, för det fanns inte ens nåt korttids när vi skulle ansöka om det, så vi började där. Kämpade för att ett korttids och fritids (som inte heller fanns nåt för Sandra) skulle starta. Men när det väl var igång sen så har vi bara positiva erfarenheter.

Vi har jättebra kontakt med all personal och ingen tar något personligt när det är saker vi måste reda ut. Alla jobbar åt samma håll, vi har regelbundna möten och mailkontakt. Jag kan alltid säga när något inte funkar men jag är också noga med att tala om när det funkar, minst lika viktigt det!

Och självklart är det lika åt andra hållet, personalen måste känna sig trygg i att vi har en öppen kontakt, för det är dom som känner Sandra bäst när hon är på korttids och hur hon funkar när inte vi föräldrar är med.


Ja, jag vet inte om du fått svar på dina frågor men det är bara att fortsätta fråga annars :) Jag avslutar med en länk till ett inlägg från ”Mamma Zoffes blogg” som jag tycker är bra, fast det inte direkt har med mitt inlägg att göra. Men kommentera gärna här innan ni lämnar mig… Blir så glad då :)

Kram!

5 kommentarer:

Lenaeff sa...

Hej du din sjusovare, ;-)
Skönt med sovmorgon.
Jo tack det var värdefulla tips, det är ju så svårt att veta vad man ska tänka på.
Och jag fick nog svar på det mesta jag funderat över. Men en sak till, tog det lång tid att "skola in"?
Ha en fortsatt bra dag, och hoppas att Sandra-solstråle fortsätter skina idag <3
Månge tack och kramar till er//Lena

Annika N sa...

Skönt med lite sovmorgon :-)Vilken mysig "bara vara" kväll ni fick. Man behöver ju inte åka någonstans alls, det kan vara mysigt oxå hemma.

Ha en fortsatt mysig dag !!! Kram Annika

Unknown sa...

Så skönt med sovmorgon Nina. :)

visst är det viktigt att komunikationen mellan personal och färälder är bra. och att man tas på allvar, om man har nått problem osv.

Känner igen svårigheterna med att det är en verksamhet med blandade funktionshinder. och jo det är jätte svårt att tilgodose allas behov.
beror på lite hur personaltätheten är också kanske. Har ju engna erfarenheter där..

Ha en underbar dag!

kramar om! // Maria

Maritha Qvist sa...

Vad härligt att ni fick sovmorgon när ni är lediga. Massa mys som ni så välbehöver.

Bra att du kan dela med dig av dina erfarenheter med allt du varit med om.

Fortsätt ha det mysigt!

Kram Maritha

Photo by Maria sa...

Jag har ju jobbat på ett kortis i flera år och det du skriver är jättebra.. Att personal får veta allt om barnet, även sånt som kanske föräldern inte tycker spelar någon roll.. Små saker som blir fel kan ju bli stora.. Att få veta hur barnet mår när det lämnas är oxå viktigt så man vet hur man skall bemöta och att man vet vad som ev kan ligga bakom om det sker ngt..

Ha nu en bra dag..

Kram Mia